www.psykologiguiden.se Open in urlscan Pro
89.45.226.55  Public Scan

Form analysis
0 forms found in the DOM

Text Content

Vi använder cookies för att förbättra användbarheten på Psykologiguiden. Genom
att använda denna hemsida godkänner du detta.

Jag förstårPersonuppgiftspolicyOm cookies


Psykologiguiden.se upphör den 31 december
 * Råd och fakta
 * Frågor och svar
 * Hitta en psykolog
 * Psykologilexikon
 * Logga in
 * 

 1. Frågor och svar
 2. Svarsbanken

 * Svarsbanken
 * Fråga psykologen

Dölj/visa undermeny


 * PSYKISK OHÄLSA

 * BARN- OCH FÖRÄLDRASKAP

 * FÖRSKOLA OCH SKOLA

 * BARN SOM MÅR DÅLIGT

 * TONÅRINGAR

 * RELATIONER

 * HJÄLP TILL VÄN/ANHÖRIG

 * SJÄLVHJÄLP

 * PÅ JOBBET

 * #METOO


VÅR 6-ÅRING VILL SKADA SIG SJÄLV NÄR HAN BLIR TILLSAGD

Vi har en 6-årig son som är väldigt känslig. Humöret går upp och ner som på de
flesta 6-åringar och han växlar snabbt från att vara kramig till väldigt arg när
saker inte blir som han vill.

Vi vet att det kan vara en jobbig ålder där det händer mycket och vi försöker ta
emot känslostormarna så gott vi kan. Men en sak har vi speciellt svårt att
hantera och det är att när han blir riktigt ledsen, tex beroende på att han inte
får som han vill eller att han blir tillsagd att han gjort något "fel". Då vill
han alltid straffa sig själv. Han pratar riktigt otäckt om att han ska skära sig
i halsen med knivar, att han vill hugga av sig armen eller att han ska dö och
försvinna. Om han inser att han gjort illa någon annan vill han göra samma sak
mot sig själv fast hårdare.

Hur ska vi bemöta det här på bästa sätt?

 * Barn- och föräldraskap
 * Barn som mår dåligt
 * Självskadebeteende





INGRID GRÅBERG SVARAR:

Som förälder är det naturligtvis oerhört jobbigt at höra sitt barn prata om att
tillfoga sig själv allvarliga skador eller hota med att försvinna för alltid.
Även om man kan vara rätt säker på att barnet inte kommer att sätta de värsta
hoten i verket så är det svårt att förbli oberörd. En vanlig effekt av detta är
att man börjar tassa på tå runt barnet. Man kanske undviker tillsägelser och är
beredd att gå ganska långt för att minimera risken för konflikter och
känsloutbrott. Hoten kan alltså få till följd att barnet slipper kritik och
slipper att göra jobbiga/tråkiga saker, samt att det lättare får igenom sin
vilja. Och på det viset förstärker man det här beteendet att slänga ur sig hot
eller önskningar om att dö till exempel.

Men den faktor som kanske i första hand bidrar till att vidmakthålla beteendet
är att de flesta vuxna blir rädda, ledsna, förskräckta och osäkra i såna här
situationer. Och de vuxnas reaktioner kan göra att det känsliga barnet inte får
den hjälp att härbärgera sina starka känslor som det skulle behöva. Och därför
fortsättar barnet att överreagera när det stöter på motgångar.

Du skriver inte att din son har gjort sig själv illa, men bara det faktum att
han har uttryckt en önskan om att bestraffa sig själv fysiskt skapar en
osäkerhet hos dig som gör att du inte vet hur du ska bemöta honom. Mitt
viktigaste råd till dig, och till andra föräldrar i samma situation, är att
försöka behålla lugnet och inte gå igång på det som sägs, det vill säga inte
lägga så stor vikt vid själva orden.

En naturlig reaktion när ens barn säger att det vill dö, eller att det skulle
vara bättre för andra om det inte fanns, är att göra allt för att övertyga
barnet om att det är älskat och att alla runtomkring skulle bli förtvivlade om
det dog. Det är förstås inget fel i det. Tvärtom är det viktigt att betona
allvaret i det som sägs, få barnet att förstå innebörden av sina uttalanden, och
samtidigt bedyra sin kärlek. MEN, det finns en risk att man fastnar i detta och
tar bort fokus från känslorna bakom orden och vad som framkallat känslorna.

Om man fokuserar för mycket på själva hoten kan man till slut hamna i att man
växlar mellan att fördöma uttalandena och att överösa barnet med
kärleksbetygelser. Och ibland kanske det hela sker i kombination med att man
själv visar upp hela sitt känsloregister. Brukar du säga något i stil med: ”om
du skär dig i halsen kan du dö och då skulle jag bli helt förtvivlad”, så kan du
istället prova att lugnt och inkännande fråga ”vad var det som gjorde att det
blev så jobbigt för dig”. Försök med andra ord att inte koncentrera dig på
hoten, utan på det som utlöst dem. Visa att du förstår att det är jobbigt,
bekräfta känslan, men flytta sedan fokus till det som hände och försök få fatt i
vad pojken tänkte och kände då. Hjälp honom att sätta ord på känslorna och att
hitta nyanserna. Förhoppningsvis kan ni då komma fram till att om man känner det
som att man vill skära sig i halsen betyder det att man är jätteledsen, himla
besviken eller tvärförbannad. Och så småningom kan din son sedan i bästa fall
använda mindre dramatiska uttryck samtidigt som också reaktionerna på insidan
står mer i proportion till det som har hänt.

Även när din son vill straffa sig själv för att han gjort någon annan illa är
det bra att försöka få fram känslorna och tankarna bakom. Skäms han? Känner han
sig misslyckad? Känner han skuld? Känner han sig besviken på sig själv? Eller
tror han att omgivningen är besviken på honom? Sedan kan det förstås vara en
poäng att diskutera på vilket sätt det skulle hjälpa den drabbade att han gör
sig själv illa. Vad finns det för alternativ till att göra sig själv illa? Kan
man be om ursäkt? Göra något snällt för den andre? Försöka låta bli att göra om
samma igen?

Som avslutning vill jag än en gång betona vikten av att behålla sitt lugn när
man bemöter ett barn vars känslor växlar snabbt från en ytterlighet till en
annan. Det betyder inte att man ska ignorera de dramatiska utspelen. Man bör
förmedla att man förstår att det är jobbigt, utan att för den skull låta sig
smittas av känslorna.

Ett barn som har svårt att reglera sina känslor behöver vuxna omkring sig som
står stadigt med fötterna på jorden, som erbjuder en lugn och trygg hamn och
vågar sätta gränser även när det blåser storm.

Vänlig hälsning,

Ingrid Gråberg

leg psykolog



Publicerad: 2/2/2015

© 2024 Psykologiguiden





SENASTE SVAR, SVARSBANKEN

 * Kan inte lämna min 4-åring utan att han blir hysterisk

 * Hur bemöter jag min mans tokigheter?

 * Min släkting ljuger om allt

 * Hon blir arg när jag frågar om självmordstankar

 * Varför släpper inte sorgen?

 * Jag var otrogen, kan inte sluta känna skam

 * Närhet ger mig ångest

 * Hur får jag min kille att hjälpa till mer hemma?

 * Min mans familj behandlar mig illa

 * Min son blev pappa, nu bryr han sig inte om mig

 * Våra gräl förstör sömnen

 * Är jag en galen narcissist?

 * Är min ätstörning tillbaka?

 * Orkar inte finnas för min sambos son

 * Jag använder härskarteknik i mitt förhållande

 * Min lilla dotter vill inte veta av mig

 * Mat ger mig ångest!

 * Min man tycker inte att jag prioriterar familjen

 * Min mammas mående styr mitt 55-åriga liv

 * Vår 11-åring har svårt att prata


MER PÅ PSYKOLOGIGUIDEN:

 * Om Psykologiguiden
 * Personuppgiftspolicy
 * Om cookies

© 2024 Psykologiguiden

Psykologiguiden  ×