www.uppsnappat.nu Open in urlscan Pro
185.20.205.65  Public Scan

Form analysis
1 forms found in the DOM

GET https://www.uppsnappat.nu/

<form role="search" method="get" id="searchform" class="searchform" action="https://www.uppsnappat.nu/">
  <div>
    <label class="screen-reader-text" for="s">Sök efter:</label>
    <input type="text" value="" name="s" id="s">
    <input type="submit" id="searchsubmit" value="Sök">
  </div>
</form>

Text Content

Gå till innehåll
 * Hem
 * Om mig
 * Gästbloggare
   * Christian Dahlqvist
   * Frida Möller
 * Static
 * The Laminated List

← Äldre inlägg



SEX SAKER JAG ÄLSKAR MED FACEBOOK

Postat den 11 april, 2015 av Anders Nyman

I januari 2014 skrev jag ett inlägg om de sex mest irriterande sakerna på
Facebook. (Läs inlägget här ») I slutet på det inlägget lovade jag att återkomma
med ett inlägg med de sakerna jag gillade på Facebook så det är väl hög tid för
det, så här ett drygt år senare.

Till skillnad från andra sociala medier så har Facebook en del  finesser och
fördelar som jag älskar och som bidrar till att Facebook är det sociala media
som jag själv mest använder.

1) Grupper med intressanta människor. Jag älskar lättheten med vilken man skapar
en grupp inom ett visst område och sedan kan se hur folk runt om i hela landet
eller hela världen ansluter sig och självmant börjar driva diskussioner. Jag har
själv bidragit till ett par stycken som jag administrerar och är även medlem i
några andra.

2) Den samlade kunskapen. Både i och utanför grupper finns en enorm bank av
kunskap. Jag kan bli nästan tårögd av att  det bara krävs en kort fråga om ett
ämne (vilket som helst verkar det som) för att inom ett par minuter få uttömande
svar och tips om fördjupning. Det är en fantastisk känsla. Det kan finnas vissa
lägen då man googlar men det är ofta bättre och mer uttömmande att fråga sina
”peeps” om hjälp.

3) Roliga filmer. Det kan verka tramsigt kanske men det är ofta jag blir upplyft
under en dag av roliga filmer som folk delar med sig. Det kan vara allt från
roliga husdjur till filmklipp, bara de innehåller lite humor. Inte att förväxla
+

4) Asocialt socialt. Som introvert är Facebook en fantastisk möjlighet att kunna
vara social utan att bli utmattad. Jag kan kommunicera och socialisera direkt
från soffan, precis så avspänd som jag själv vill vara. Inte en fråga om att
behöva lägga på en fasad eller ”bita ihop” för att orka. En underbar möjlighet.

5) Affärsmöjligheten. Som egenföretagare med begränsad tid och budget
erbjuder Facebook en möjlighet att få kontakt med både potentiella kunder och
samarbetspartners. Genom att hålla örat mot spåret och aktivt delta i olika
gruppen som rör ämnen där man verkar kan man snappa upp personer och företag som
behöver hjälp och genom en kontakt via Facebook blir inte kontakten forcerad
eller påtvingad utan väldigt naturlig. Det är ett helt nytt sätt att träffa
kunder på och skapar mervärde för bägge parter, för att återspegla lite på punkt
2 ovan.

6) Reklamen är riktad till mig. Man kan tycka vad man vill om reklamkravet på
Facebook men detta enorma system måste ju på något sätt finansieras. Det som är
så fint är att all reklam som visas faktiskt är riktad till mig och baseras på
mina intressen, vilket jag tycker är jättebra! Reklamen kommer vi inte undan och
då mycket hellre att den är intressant och relevant än inte.

Vad tycker du är de stora fördelarna med Facebook och orsaken till att du själv
hänger där?

Publicerat i Facebook, IT&Internet
Etiketter bra saker, Facebook, positiva, tummen upp
Lämna en kommentar



MAN BACKAR IN PÅ EN PARKERINGSPLATS

Postat den 10 september, 2014 av Anders Nyman

Jag får ofta frågan varför jag alltid backar in på parkeringsplatser. Det spelar
ingen roll var det är, eller när det är, eller vad de tär för temperatur. Jag
gör det alltid.

Här är de tre stora skälen till varför:

1. Miljöaspekten

När en bil är kall är den en större miljöbov än när den är varm. Det kan vi nog
alla vara överens om. Kan man minimera småkörandet – och med detta menar jag
köra-fram-backa-svänga-köra-fram-svänga-backa etc – när bilen är kall minskar
man dess utsläpp högst markant. Det är alltså bättre att småköra när bilen är
varm. Således är det bättre att fickparkera och fippla INNAN man parkerar, så
att när man sedan ska iväg igen bara kan köra rakt ut och iväg.

2. Avståndsaspekten

Flera bilar som står parkerade åt samma har får samma avstånd mellan
förarsätena. Ungefär och optimalt. Detta är speciellt intressant på en trång
parkeringsplats. Om man backar in mellan två bilar som står parkerade på normalt
sätt kan man ställa sig lite näramre den ena vilket gör att du får större plats
att gå i och ur din bil. Men passagerarna då, tänker kanske du? Jo, de måste ju
inte kliva i och ur bilarna när dessa står på plats i parkeringsfickan. Jag kan
ju släppa av min passagerare INNAN jag backar på plats och bilen bredvid mig ta
upp sin eventuella passagerare EFTER han kört ut. Ungefär så här alltså (min bil
är den blå Porschen alltså):



Genom detta kan en hel del parkeringsskador undvikas eftersom utrymmet mellan
bilarna blir större på förarsidan.

3. Säkerhetsaspekten

Det är säkrare att köra framåt från en parkeringsruta, jämfört med att backa.
Det underlättar alltså säkerheten eftersom det kan vara rätt knivigt att backa
ut och ha koll på sin omgivning, speciellt om det är trånga platser med mycket
folk som går omkring, som t ex vid en affär. Står man med nosan framåt/utåt så
har man bra uppsikt över omgivningen.

4. Tidsaspekten

När allt kommer omkring så går det fortare att köra rakt ut från en
parkeringsplats. Visst, det handlar om några få sekunder, men som de brukar
säga; många bäckar små…

 

Publicerat i Facebook, Trafik
Etiketter bil, parkering, porsche, skador, utrymme
Lämna en kommentar



SEX SAKER SOM IRRITERAR MIG PÅ FACEBOOK

Postat den 28 januari, 2014 av Anders Nyman

Efter att ha ransakat mig själv och funderat över vad det är som får mig att
göra face-palms då jag besöker sociala medier, har jag nu sammanställt en lista
över sex saker/företeelser/beteenden som jag irriterar mig på hos andra när jag
använder Facebook.

Detta inlägg sorteras in under ”Poster fyllda av ödmjukhet inför andra”.  :-)

Om du känner igen dig i någon av de här punkterna så finns det en risk att jag
retat mig på dig ibland. Det innebär inte att jag tycker illa om dig eller att
jag sitter och ondgör mig över dig hela dagarna. Men troligtvis har jag någon
gång suckat över något du lagt ut, för att sedan gå vidare. För det är ju inte
svårare än så, man väljer ju det man vill läsa. Precis som du väljer om du ska
läsa det här eller inte.

De sex irritationsmomenten:

1) När personer inte ens försöker respektera språket…
…och kontrolläsa sina inlägg innan de läggs ut, och därför pga rent slarv har
ett skrivspråk som är sämre än en tioårings. Du kanske tycker det är löjligt att
jag ids lägga energi på hur du skriver, men chansen är stor att jag inte är den
enda i din omgivning som känner på detta vis. Fundera gärna på det lite.

2) Personer som blir kränkta av vanliga frågor i öppna forum.
Om jag ställer en fråga så är det antagligen för att jag undrar något. För att
jag vill utvecklas, få mer kunskap, förstå något på ett sätt jag inte redan gör.
Det kan aldrig bli ett personligt påhopp, och även om det jag frågar om är något
du brukar göra, säga, skriva, så ta då istället chansen att upplysa mig! Och om
jag inte lyckats väga mina ord på en guldvåg, försök att se vad det är jag
faktiskt frågar, hellre än att anta att det är en förolämpning!

3) Personer som älskar gilla-och-dela-tävlingar och spammar sina vänners flöden
friskt.
Du kommer inte att vinna, om det ens finns en vinst. Det är mer ofta än inte en
fråga om bedrägerier, och dessutom smutsar du ner mitt flöde med reklam jag
definitivt inte bett om, i din jakt på hägringar.

4) Personer som har sina barn eller barnbarn som profilbild.
Du är väl du?! Det finns så många fina sätt att visa upp sina barn och barnbarn
på nätet, om man nu vill det, men att ha det som profilbild tycker jag är mindre
lyckat. Vad handlar det om? Du vill inte exponera dig själv, men har inga
invändningar mot att dina barn exponeras…? Detsamma med partnerbilderna, är det
du eller ni? Som besökare vill jag ju bli mött av DIG. Hur ser du ut? Vem är DU?

5) Personer som delar profil med sin partner.
Kom igen nu, ni är väl inte sammanväxta vid höfterna?! Även om man inte är så
aktiv på facebook så är grundtanken att varje konto ska vara personligt. Tänk
själv att i varje given konversation alltid veta att man pratar med två
personer…! Oavsett om man har hemligheter eller inte kan det vara rätt
påfrestande attt inte kunna vara direkt eller privat. Hur kommunicerar någon t
ex vad de ska ge din partner i julklapp…? Man tvingar besökaren att krångla till
det, helt i onödan. Facebookkonton är ju inte direkt dyra att skaffa…!

6) Personer vars inlägg till övervägande del består av memes med ”kloka” livsord
i olika former.
De där kloka orden kommer inte att förändra världen. Vissa är bra men de allra
flesta är helt meningslösa och banala. ”Kärlek är den enda sanna vägen”, ”Solen
är gul”… Om du skriver egna, visst, men att köra copy-paste på tjugo bilder om
dagen … Zzzzz.

Jag tror att många av er  inte bara känner igen personligheterna utan även delar
min irritation över dem.
Men får man inte vara som man vill på Facebook, då? Jo, det är klart att man
får.
Ska jag bestämma vad andra ska få göra och inte? Definitivt inte.
Är det min sak att avgöra vad som är rätt och fel? Ja och nej. Jag bestämmer ju
vad som är rätt och fel för mig, baserat på min erfarenhet och min syn på
strukturen i de sociala medierna. Men det är inte jag som skriver den universala
lagboken i den mån den ens existerar.

Du delar kanske inte min uppfattning, men du har säkert en uppsättning egna
regler för hur du tycker man ska bedriva kommunikation på webben. De flesta av
oss har ju det. Eller så är du en helt perfekt människa som älskar allt vad alla
gör och aldrig är kritisk till något, eftersom det vore politiskt inkorrekt.
Grattis i så fall.

Om ett litet tag kommer en ny lista att läggas ut som behandlar de sex saker jag
älskar att folk gör på Facebook. Håll ögonen öppna!!

Publicerat i Facebook, IT&Internet, Media, Relationer, Twitter
Etiketter irritation, kommunikation, sociala medier, SoMe
Lämna en kommentar



POPCORN MICROSKÅL – GÖR KASTRULLPOPPADE POPCORN I MICRON!

Postat den 26 november, 2013 av Anders Nyman

Popcorn Microskål – gör kastrullpoppade popcorn i micron!



Vissa produkter gör mig bara lite gladare än andra. Det här väl den första
vettiga micropoplösningen jag sett. Smidigt, enkelt och ungefär som att göra det
på spisen fast med mindra kladd. Och så slipper man de där otrevliga
micropopcornen som säljs. Bättre med äkta vara!

Den åker längst upp på önskelistan inför julen!!

 

Publicerat i Facebook, Mat

Lämna en kommentar



EN DÖMD VÅLDTÄKTSMAN!

Postat den 23 augusti, 2013 av Anders Nyman

Jag har under sommaren återupptagit en gammal beprövad motionsform, nämligen
gång. Jag försöker promenera 5 gånger i veckan, och runt fyra till fem kilometer
varje gång. Det är inga marathonlopp kanske, men jag kommer ut lite och få röra
på mig.

Under de senaste promenaderna har jag blivit medveten om ett fenomen, som slår
mig som rätt obehagligt. Jag möter såklart en massa människor när jag är ute och
går. Det är allt ifrån andra motionärer och folk som rastar sin djur till
stressade stackare på väg hem från jobbet och barn som är ute och leker.

En kategori jag också möter är de som dömt mig till våldtäktsman.

Nu undrar du kanske vad jag yrar om, men det ligger sjuka samhälleliga
strukturer bakom det här och det är nog inget som någon normalt tänker på.
Speciellt inte de som dömer. Vi uppfostras nämligen inte till att se saken från
det hållet.


Atilla Kefeli via Compfight

Jag möter kvinnan som kommer gående från bussen, gissningsvis på väg hem till
familjen och en god middag med de hon älskar. Jag kisar mot henne i motljuset
och sträcker på mig, eftersom min rygg börjat värka lite. Det är dags att
stretcha snart igen. Hon drar upp sin telefon ur fickan och börjar prata i den –
bara sådär – som om hon återupptog ett samtal som legat på vänt i fickan.

Jag ser tjejen med hunden komma gående när jag står och stretchar vid bänken där
jag alltid stannar. Hon hajar till lite. Hon drar hunden till sig och tar
kopplet runt handleden ett extra varv. Den andra handen knyter hon långsamt med
hårt vid sin sida. Hon går förbi mig med bestämda steg och blicken långt i
fjärran. Jag kan se hur hon spänner hela kroppen.

Längre fram möter jag mamman med barnvagnen. I den sitter världens sötaste lilla
yrväder och skrattar med hela ansiktet. Jag börjar le, av ren reflex, och min
blick glider upp mot mamman i en social gest, som för att berömma henne för
hennes söta barn. Hon börjar nervöst pyssla om barnet, och prata högt och
tydligt med det. Barnet slutar att skratta och tittar undrande på sin mamma.
Precis innan vi möts sätter hon sig på huk på andra sidan vagnen från mig, och
rättar till filten som inte behöver rättas till.

Dessa kvinnor utsätter mig för en kränkning. Detta utan att jag har gjort något
mot dem. Jag bara går där, på min dagliga promenad, i ett försök att gå ner i
vikt och få bättre kondition. De riktar inga anklagelser mot mig, nej, de går
mycket längre än så. De dömer mig! Där och då dömer de mig till våldtäktsman. I
deras ögon är jag farlig och utgör ett tydligt hot, något hela deras kropsspråk
signalerar.

Jag har noterat detta beteende under ett par veckor nu, men först igår föll
bitarna på plats och jag började reflektera över situationen och inser att jag
faktiskt känner mig kränkt. Jag är ingen våldtäktsman! Jag är, vad min fru sedan
sju år tillbaka skulle kalla det, en nallebjörn. Snäll, omtänksam, hyfsat
intelligent, en som gråter till dramafilmer, försöker rädda humlor ur poolen och
så vidare. Ni fattar. Jag är så långt ifrån en våldtäktsman man kan komma. Trots
detta blir jag dagligen dömd för det när jag är ute och går på gatorna. Det är
ledsamt.

Och det värsta är att deras domar (och fördomar) får mig att känna mig som en
våldtäktsman. Jag börjar se på mig själv som om jag vore det och jag börjar
skämmas för handlingar jag aldrig har utfört. Det här är ju galet!

Jag förstår givetvis att tjejer är försiktiga mot främmande män de möter, jag
förstår att de till och med kan vara rädda för vad som eventuellt kan komma att
hända om de inte är på sin vakt och att det är detta som gör att de går i
försvarsställning och behandlar mig som en våldtäktsman. Jag klandrar de inte
för det egentligen. Men de tänker nog inte ett ögonblick på vad den domen gör
med mig, hur jag känner mig och hur jag upplever deras reaktioner.

Man pratar ofta om att inte döma andra människor på grund av hudfärg, religion,
kön med mera. men det är just det som händer här. Jag blir dömd för att jag är
man. För det är män som våldtar. Jag tror att det är många fler än jag som har
upplevt det här men kanske tycker andra att det är okej. Kanske tänker de inte
ens på det. Jag tycker inte att det är okej. Jag vet bara inte vad jag ska göra
för att förändra domen från de jag möter, innan den faller.

Hur ska jag klä mig, bete mig eller prata för att de inte ska döma mig?

Men trots att jag är en dömd våldtäktsman, i alla dessa kvinnors ögon, tänker
jag fortsätta att gå mina rundor. Jag tycker det är trist att se reaktionerna på
de jag möter, och det sänker mitt humör och det får mig att känna mig som en
förrövare, men jag tänker fortsätta gå, och hoppas att jag kanske möter
åtminstone en kvinna som inte ryggar undan, utan som faktiskt kan nicka och le
tillbaka, och gå vidare på sin egen promenad.

PS. Jag är alltså inte en dömd våldtäktsman i den juridiska bemärkelsen. Inte
ens en misstänkt sådan. Jag har aldrig ens tänkt tanken på att förgripa mig på
någon. Det ter sig som något väldigt främmande för mig. ”Domen” jag avser i
ovanstående text är individens egen dom över andra människor, och är inte
likställd med en dom förkunnad i domstol. Om det nu skulle råda någon som helst
tvivel i denna fråga. DS
Publicerat i Brott och straff, Facebook, Samhälle, Sex, Twitter
Etiketter brott, förrövare, sexbrott, stalker, våldsman, Våldtäkt
Lämna en kommentar



MINA 21 – FAVORITMUSIK I REPRIS

Postat den 23 juli, 2013 av Anders Nyman

På uppmaning av Christian Dahlqvist (@sundhult) satte jag för något år sedan
ihop en lista på 21 låtar som på olika sätt influerat mig genom åren. Inte
nödvändigtvis att jag tycker de är bra, men de har haft en viss speciell
inverkan, var och en av dem. På så sätt kan dessa låtar nog klassas som min
högst personliga favoritmusik.

Listan kan du hitta på Spotify i sin helhet (nästan iaf, då Beatles inte finns
att tillgå) om du klickar på: Mina 21

Här kommer en kortare motivering till varje låt:

1) Being Boring, Pet Shop Boys

Den här låten kom i en period av mitt liv som var rätt kaotisk i allt utom
musiken, som var kristallklar. Soundet som PSB presenterade iom Being Boring
placerar albumet Behaviour i top 5 av 90-talets skivor.

2) Pity The Child, Björn & Benny, Chess

En låt jag gissar mina föräldrar blev väldigt trött på under gymnasieperioden.
Chess slog ner i mitt liv och visade mig att jag var en riktig musikalfjant.
Denna låt spelades på repeat på högsta volym och än en gång var det melankolin
som etsade sig fast. Jag ville SÅ gärna mena det jag sjöng när jag stod där och
golade, men jag hade ju inte en uppväxt i närheten av låtets jag. Underbar låt
med en helt underbar Murray Head i rollen som ”The American”.

3) The Boy With the Gun, David Sylvian

Den här låten kom att bli mitt livs ”älska”-låt, som ackompanjerade en av mitt
livs mest erotiska upplevelser, en regnig sommarkväll i Göteborg, som till en
början tillbringades på Liseberg.

4) Summer Rain, Alphaville

Jag åkte på språkresa till Tyskland och där inhandlades detta mästerverk, på LP,
och jag anser fortfarande att det är Alphavilles absolut bästa låt och skiva. De
minnen som är förknippade med denna låt är många. Anna H är bara en av dem.

5) Bright Eyes, Art Garfunkel

Jag var alldeles för ung för att se filmen ”Watership Down” kanske, men den
satte sig i huvudet och var helt magisk. Jag bodde i England vid tillfället och
det här är en av de allra första låtarna som jag har en relation till. Denna
sorgsenhet …

6) Kokomo, Beach Boys

Fick upp ögonen för BB under sent 80-tal, när de var HELT UTE och det var lite
tufft att erkänna att man gillade dem. Intresset väcktes genom att låten var med
på soundtracket till Cocktail som i sig har satt sina spår. Need I say more…

7) Sweet sixteen, Billy Idol

En låt som gick varm under min ungdomsromans under gymnasiet, då mina känslor –
förhållandet till trots – kröp runt omkring mig som en Gollum i miniatyr och
inte kunde bestämma sig vad de skulle tycka. Mycket känslomässig tid i mitt liv,
och låten förstärkte väl detta även om jag då inte noterade vad den handlade om.

8) Wicked Game, Chris Isaak

För en moll-kille som jag kom ju denna låt som på posten. Hörde den i
soundtracket för David Lynch-rullen ”Wild at heart” och sen var det kört. Den
här har slitit sönder många grammofonstift. Den är bara helt underbar och har
sjungits till många damer genom åren. Inte lajv, men i mina sinnen.

9) Balladen om Fredik Åkare, Cornelis Vreeswijk

Älskade denna sedan barnsben. En klar favorit som jag nyligen laddade ner till
iTunes för att jag bara var tvungen att ha den. Återigen är det melankolin som
hägrar och nyligen kanske texten har fått en större innebörd än den hade när man
var litet barn. Tyckte alltid att den där Cecilia måste har varit en riktigt söt
en. Det finns ju andra aspekter på den som kanske kan ifrågasättas idag, och det
var kanske just det som Cornelis gjorde…

10) White America, Eminem

Första hiphopen på listan, men en genialisk låt som kombinerar bra text, med
attityd och bra sound. Den slog ner i skallen på mig som en slägga när den
strömmade ur högtalarna första gången och var delvis orsaken till att jag numera
klassar mig själv som en hiphop-poser. Hip Hopen har kommit att påverka mycket
och Eminem är till stor del skyldig i frågan. Och denna låten speciellt. Arg och
hämndlysten. Underbart! Ingen melankoli här inte.

11) Missionary Man, Eurythmics

Jag vet inte varför med den här låten sjunger jag på varje dag, vid specifika
tillfällen, och jag kan inte släppa den ur mitt huvud. Det måste vara den låten
som satt sig mest i min skalle.

12) Things Can Only Get Better, Howard Jones

Första skivan jag köpte i mitt liv. Hörde låten inne på Marks & Spencer i St
Helier på Jersey och kände mig pånyttfödd. Jag gick därefter in i en HJ-era som
varade i flera år. En helt fantastisk låt när den kom och jag tycker fortfarande
att den har en del att komma med.

13) Computer World, Kraftwerk.

Minnen från mellanstadiet då jag var nyinflyttad till Sverige och Göteborg. En
underbar låt som inspirerade mig till att börja ta till mig synthmusiken och
instrumentintresset föddes som håller i sig än idag.

14) En Kyss För Varje Tår, Lustans Lakejer

Den här låten kom klockrent i mitt liv då mina egna känslor kröp runt utanpå mig
och jag inte visste vad jag skulle fokusera på, eller vem. För mig är det en
väldigt personlig låt, men jag gissar att Kinde inte haft mig i åtange när han
skrev den. man skulle dock kunna tro det.

15) Tour de Force, Covenant

Ett av mitt livs starkaste musikaliska upplevelser. Trädgår’n i göteborg, på
synthklubben Romo Nights, i en fullspäckad lokal med folk som inte bara delade
mitt eget intresse till synthmusiken utan även klädde sig som i mina vildaste
fantasier. En helt underbar kväll med lajvframträdande av Lustans Lakejer, men
TdF blev kvällens höjdpunkt när strobbarna blixtrade som aldrig förr och tjerna
på dansgolvet svepte runt i sina latexkläder… En mycket stark upplevelse som jag
aldrig glömmer.

16) Holding back the years, Simply Red

Underbar låt som jag suttit och tyckt synd om mig själv till så många gånger att
jag tappat räkningen. Ett mästerverk utan dess like.

17) When you don’t see me, Sisters of Mercy

Låten som handlar om alla mina ex. Mer behövs inte sägas. Ännu ett mästerverk i
mina ögon.

18) Careless Whisper, Wham

Underbar kärlekslåt som talade rakt till min själ när den kom. Äntligen en låt
som tog upp otrohet på ett förstående sätt och inte bara fördömmande. I min
värld 80-talets bästa ballad utom tvivel.

19) Goodbye 70’s, Yazoo

En låt jag först hörde på ett blandband från en klasskompis som påstod att det
var en supermix. Den s.k. mixen visade sig sedan vara en reklamspot för Loreal,
men på den tiden visste man inte vad ljudreklam var i Sverige så vi gick på att
det var en cool mix. ”Loreal Fixing Gel – create your look!” En superlåt när den
kom och jag tycker fortfarande att det är enormt mycket umpf i den.

20) Alone Again, Naturally, Gilbert Osullivan

Den här låten satte spår i mig som 6-åring, antagligen på grund av ännu mera
melankoli, och har under mitt liv vuxit sig starkare och det är med stolthet som
jag idag erkänner att jag älskar den här låten. Trots att den är så deprimerande
att man kan dö av det. Jag spelade och sjöng den om och om igen efter mina
föräldrar gick bort hösten 2011.

21) She’s leaving home, The Beatles

Också en av de första rocklåtar jag minns. Älskade melankolin i den och den har
verkligen färgat mitt liv. Inga speciella minnen till låten mer än låten i sig.
Det fanns en underbar sorglighet och den är med på många blandband.

 

Och sedan ett par andra som bara precis inte platsade:

Why Must I Share This Air With Foolish Men?, The Mock Turtles

En låt som även mina närmsta vänner tyckte passade mig rent titelmässigt. Man är
ju lite cyniker och jag har ibland en rätt nietscheinfluerad inställning till
min omgivning.

Of Course I’m Lying, Yello

En glidaringång till Yello:s underbara värld som spelades om och om igen där
hemma i pojkrummet. Kan fortfarande inte bli klok på om klickarna ligger på
samma taktslag i bägge takterna eller om de är förskjutna något…

Writer’s Block, Just Jack

Den här låten med tillhörande skiva var den första skivan som kom i en period då
jag trodde att jag inte kunde tilltalas av ny musik. Jag hade gett upp hoppet
totalt och sedan hörde jag denna en regning eftermiddag och föll pladask.

Road to Nowhere, Talking Heads

En låt som vi satt och ”mixade” ihop tills vi blev blå i killrummet där hemma.
Många fina minnen till en bra låt som finns med på 80-talets bästa album.

You Oughta Know, Alanis Morissette

Hatade låten från börjn ända tills jag accepterade att den är helt genialisk.
”Ren och skär aggression” var ett tema som mitt liv gick efter under den här
perioden, och då passade den här väldigt bra in. Har inga kopplingar till låtens
text, mer än det faktum att jag önskar att jag hade.

Apart, The Cure

Den här låten är en ren tolkning av mitt förra liv. Som om Robert Smith hade
suttit och tittat på varenda scen ur det. En helt fantastisk låt även för de som
inte upplevt de situationer som han sjunger om. Nämnde jag att den är rätt
melankolisk?

Criminal World, David Bowie

En låt som hamnade på ett blandband från min barndomskompis Lasse och som sedan
dess etsat sig fast. Ett helt underbart sound i kombination med en bra text.

Hela blandbandet blev en milsten i min musikaliska resa, men denna stack ut
extra mycket.

Here in this house, Depeche Mode

Att hitta en DM som betyder mer än andra är svårt för mig, men denna har alltid
hängt med och jag älskar fortfarande. Låten kom att ingå en en rad nya låtar
från en grupp jag aldrig tidigare hade hört som min nuvunne vän Johan M
introducerade mig för. Vi hade långt gångna planer att spela in en egen video
till den här på hans vind, men det blev såklart aldrig av.

Second Sight, Dolphin Brothers

Det tog lång tid innan Lasse H lyckades bränna den här skivan till mig, men
låten har hängt med under alla år trots att jag inte hade hört den sedan sent
80-tal. När jag hörde den igen fick jag nästan tårar i ögonen. Den var precis
lika bra som jag minns den. Rösten är förtrollande.

In the name of Love, Naked Eyes

Hörde den en gång på ett disco i fyran och har sedan dess varit på jakt efter
den. Jag har inte ansträngt mig kanske, men jag har haft en enorm övertro på den
här låten för det var det bästa jag hade hört där och då. Mycket känslor
inblandade den där kvällen och för ett på månader sedan lyckades jag till slut
hitta en video på YouTube. Jag ljuger inte om jag säger att det var det sämsta
skit jag hört. Men dess magi har följt med mig under många många år.

Loose Fit, Happy Mondays

Flummusik som kom precis när jag behövde det i livet. Helt underbar låt och ett
sound som borrade sig in i själen på mig.

Se dig Om, Lars Winnerbäck

En fantastisk låt från en lika fantastisk skiva. Trodde aldrig jag skulle
förälska mig i en artist som Winnerbäck, men den här låten sålde in mig totalt.
Den kom i en tid i mitt liv då hans underbara nostalgi-melankoli funkade
klockrent.

Reunion, Erasure

Spelades flitigt under min högstadieperiod. Mycket löööv på schemat under denna
tid. Denna klassiker blev lite av en signaturmelodi till mitt dåvarande liv. Jag
tror att även andra, typ Simone, Catharina, Alice … också har vissa minnen till
den här.

Publicerat i Facebook, Musik
Etiketter Lista, Mina 21, Musik, Spotify
Lämna en kommentar



FULL FART I SJÄLEN

Postat den 10 maj, 2013 av Anders Nyman

Det här är ett angeläget inlägg i en tyst debatt, som jag länge känt behovet av
att skriva, men aldrig tidigare fått tillfälle till. Men här är den:

 * 30, 33
 * 42, 44
 * 50, 55
 * 65, 69
 * 72, 75
 * 81, 85, 88
 * 93, 95, 96, 99
 * 101, 105
 * 111, 115
 * 121, 123, 125
 * 131, 133

Det kan verka rörigt och kryptiskt men det är så invecklat harmoniskt att det
inte går att ta sig fram utan. Nu äntligen kan jag få ro i själen och behöver
inte längre lägga tid på att fundera på detta. Ovanstående siffror finns
inristade i det undermedvetna så till en grad att jag har svårt att avvika från
dem i fart.

Och nej, jag har inte intagit någon form av narkotika innan det här inlägget
skrevs.

:-D

Publicerat i Facebook, Trafik
Etiketter harmoni, Hastigheter, själ
Lämna en kommentar



SVART BÄLTE I ATT VARA OSOCIAL

Postat den 6 maj, 2013 av Anders Nyman

Att vara osocial (inte att förväxlas med asocial eller antisocial) kan ha sina
avigsidor. Tro mig!

En av dessa avigsidor blev tydlig idag när suget efter att börja träna Jiu-Jitsu
vaknade till liv igen. Jag höll på väldigt intensivt med denna träningsform för
ett par år sedan men fick efter några år sluta pga skador i framförallt
axellederna.

Peter Huys via Compfight

Problemet med att börja träna igen är (förutom att jag aldrig hittar tid) att
jag inte är så intresserad av de sociala bitarna kring träningen. Jag vill bara
lära mig sporten, bemästra teknikerna till fulländning och bli en väldigt duktig
utövare. Jag är inte lika intresserad av att göra det tillsammans med en massa
andra människor. Helt ärligt känner jag att jag inte alls är det. Det är liksom
inte därför jag vill göra det.

Viktigt att poängtera här är att det absolut inte är något fel på
träningskompisarna jag har haft under åren, tvärtom så är de hur trevliga som
helst, på alla vis. Flera av dem umgås jag dessutom med privat och i de
situationerna känner jag mig väldigt social med dem. Men när det gäller
träningen, så vill jag liksom inte ”störas” av en massa andra människor. Det är
svårt att förklara, dels pga komplexiteten och dels pga att det inte är socialt
accepterat att vara osocial.

Jag vet inte hur allvarlig den här störning jag har mot kollegtiva grupper är,
men jag är säker på att de sociala förväntningarna är ett stort hinder för mig.
Visst känner jag att samhörigheten i klubben är god och visst värmer det efter
träningarna när folk spontant säger att de hoppas att vi ses igen nästa gång,
eller när man hejar på varandra på stan, men det räcker inte för mig tyvärr.

Jag irriterar mig på andra för att de tar tid, gör fel, inte förstår
instruktioner, inte håller samma tempo etc. Det låter väldigt knäppt när man
förklarar det så, men jag har kommit till insikten att det är mer ärligt att
säga så än att försöka hålla upp en social mask i dessa sammanhang.

Än så länge har jag inte hittat någon som utan förbehåll har velat ta sig an mig
och bli min personliga sensei (tränare). Det har funnits kandidater men det har
runnit ut isanden av olika skäl. Det kan säkert argumenteras mycket för hur den
större träningsgruppen skapar dynamik och leder till ökad kunskap då man lär sig
av att se hur andra gör etc. men för mig finns det inte på kartan. Jag vill ha
personlig träning, som kan fokusera 100% av träningstiden på bara mig, annars
får det vara.

Om man till mina osociala egenskaper lägger den konstanta bristen på tid, så lär
det nog dröja innan jag får mitt svarta bälte. Tyvärr.

Publicerat i Personligt
Etiketter antisocialt, Asocialt, jiu-jitsu, osocial, sport, Träning
Lämna en kommentar



TRÖTT PÅ DIGITALBOXAR, PROGRAMKORT OCH VIASAT

Postat den 25 april, 2013 av Anders Nyman

Nu är jag putt!

Ringde vår TV-leverantör Viasat Sverige i förrgår eftersom TV:n meddelade fel på
programkortet. Efter en del testande beslutades att nytt programkort skulle
skickas. Fick det idag och stoppar in det. Funkar det? Nej!



Luca Rossato via Compfight

Nytt samtal till Viasat ikväll, som resulterar i att de nu vill byta
strömadaptern (vad sjutton det nu skulle ha med programkortet att göra – måste
vara extremt dålig kvalitet på de där boxarna). Problemet är att det tar upp
till 7 dagar att få hem en sådan. Och på frågan om kompensation så svävar de,
och skjuter frågan tills att problemet är löst.

Jag undrar två saker:

1) Varför inte direkt erbjuda kunden kompensation för sånt här, som ett tecken
på att man vårdar sina kunder. Jag betalar (skitmycket) varje månad för TV så
det tycker jag är det minsta de kan göra. Att man sedan vill avvakta med graden
av kompensation tills man i efterhand kan bedöma helheten förstår jag, men
erbjudande/information om kompensation ska komma direkt tycker jag. Att vara
utan tv i en vecka år 2013 är en stor grej för en familj på 4 personer.

2) Varför accepterar vi kunder den teknik som tv-bolagen levererar? Programkort?
Vad är det för urgammalt system?
Jag har som tur är en Apple TV i hemmet också som mer och mer tar över från
Viasat eftersom det systemet funkar så mycket bättre på alla plan. Så länge vi
har bredband så är Apple TV med på noterna och levererar.
Varför gör inte tv-bolagen på samma sätt? Låt kunderna logga in via webben och
så länge man betalar får man titta. Varför ens ha ett kort?? Vilken funktion
fyller det? Och dessutom har de fräckheten att TA BETALT för kortet också. För
att inte tala om alla dessa boxar hit och dit som alla ska ha ett. Det känns
riktigt … gammaldags!

Nä, kolosser på lerfötter är vad de är, trots sin fina reklam om Viaplay och
annat som ska få oss att tro att de är moderna. Utbudet är kanon (kanske) men
tekniken är ju mer eller mindre antik känns det som.

Nu vet jag inte om jag ger Viasat så många fler chanser.

Vad tycker ni??

Publicerat i Facebook, IT&Internet, Media, Teknik
Etiketter teknik, tv, viasat
Lämna en kommentar



HÄR ÅKS INGEN J@VLA BUSS!

Postat den 17 april, 2013 av Anders Nyman

Kollektivtrafik är ett alltid lika intressant (NOT!) ämne att ta upp. Det finns
mycket man kan säga om detta, både positivt och negativt. Jag vet inte riktigt
när man från Skånetrafikens sida bestämdesig för att man skulle göra det till en
affärsidé att aktivt bygga på den negativa sidan på listan, men de har gjort
allting fel känns det som.



Spårvägsmuseet via Compfight

Att åka buss i Helsingborg är i flera avseende en positiv upplevelse. Bussarna
går hyfsat regelbundet, i alla fall i de mer centrala delarna av kommunen, och
fordonen håller en hög standard överlag.

Men kollektivtrafiken i Helsingborg är inte till för sällanåkare. Den är helt
anpassad för folk som pendlar och alltid använder sig av kollektivtrafiken.
Kanske är detta tänkt som en morot men tyvärr får det helt omvända effekter.

Att börja bena ut kollektivtrafikens baksidor är inte lätt men vi kan väl börja
med den dag då man bestämde sig för att inte längre acceptera kontanter på
bussarna. Detta är ett beslut som man har tagit på högre ort i landet, och inget
som Skånetrafiken i sig kan lastas för, men däremot deras sätt att bemöta de nya
reglerna.

För de resenärer som inte innehar ett abbonemangskort av något slag finns det
numera två vägar att gå. Antingen köper man ett s.k. Jojo-kort, vilket kan göras
på ett par utvalda ställen i stan, eller så betalar man sin resa via mobilen.

Om vi börjar med mobilen så funkade det hyfsat – för oss vuxna i alla fall –
ända fram till att man bestämde från operatörernas sida att man inte längre
skulle kunna betala via sms utan var tvungen att ansluta sig till WyWallet. Helt
plötsligt fick man vara webnörd för att få det hela att fungera. Jag känner inte
att jag är speciellt teknikkorkad, men WyWallet är en app till mobilen som jag
definitivt inte är kompis med. Helt ärligt har jag inte en aning om hur jag ska
gå tillväga för att betala med den, men denna information finns säkerligen på
bussarna eller vid hållplatsen, så det löser sig nog. Och jag tänker även på
andra grupper i samhället som inte springer omkring med smartphones, t ex
pensionerärerna, eller folk som kanske inte är like tech-savy som den förväntade
Skånetrafiken-resenären.

Införandet av WyWallet har dessutom lagt till ytterligare ett moment till
betalkedjan, vilket är helt fel väg att gå. Det ska bli enklare att betala, inte
svårare!

Men hur blir det med barnen? Många föräldrar hade tidigare spärrar på sina barns
mobiler för att de inte skulle kunna betala med SMS (på andra ställen, typ vid
röstningar i dokusåpor mm) vilket då omöjliggjorde betalning av bussen också.
Och numera vet jag inte hur många föräldrar det är som tycker att de vill ge
sina barn 1 000 kr i kredit på WyWallet för att kunna betala bussen emellanåt.
Eller vill lägga energi på att installera appar och koppla ihop konton mm. Är
det verkligen en bra lösning? Till detta får vi då lägga problemen med själva
betalningen, men eftersom vi pratar om kidsen så hade de säkert löst denna lilla
detalj.



Karl Baron via Compfight

Men om vi då tittar på Jojo-kortet istället. Ett kort som man kan förladda med
ett visst belopp och sedan använda tills pengarna är slut. Låter ju bra vid en
första anblick, men vänta bara..! :-)

Jojokortet finns att köpa på ett flertal ställen i stan hos s.k. ombud. Då är
det minst 200 kr som gäller och man får ett nytt kort. Ungefär som ett
kontantkort till mobilen. Vill man sedan ladda kortet kan man göra detta endast
på två (2!!!!) ställen i stan, och det är på Knutpunkten eller Maxi Berga. Hål i
huvudet! För att återigen se på det hela ur ungdomarnas perspektiv, hur många
kids är det idag som springer omkring med 200 kronor på fickan?

Sedan kan man ju såklart ladda sitt kort online också, vilket man som förälder
kan lösa till sina barn, även på kort varsel. Låter ju bra…

Att ladda ett Jojo-kort på nätet kräver att man har 24h framförhållning eftersom
det tar upp till 24h att få ut informationen till bussarna om att man har
laddat, och sedan måste man ”aktivera” kortet inom 30 dagar. Annars blir man
straffad med 20 kr och får resten återbetalt. VA???

De scenarion som jag främst varit med om – och som har fått mig att se rött –
har handlat om just barn och ungdomar som av olika skäl behövt förlytta sig med
buss genom stan med inte kunnat eftersom de inte haft 200 kr på sig för att
kunna köpa en nytt jojo-kort (och inte heller haft möjligheten att gå till
knutpunkter eller Maxi för att ladda), inte fått köpa SMS-biljett pga spärr, då
detta fortfarande var möjligt och inte haft tillgång till WyWallet sedan detta
infördes. Hur ska dessa göra??

Jag hade även exemplet på när min dotter stod ute vid stallet och det visade sig
att hennes Jojo-kort (bägge barnen har vars ett om-utifall-att) inte hade
tillräckligt med pengar. Jag gick in och laddade det direkt på Skånetrafikens
hemsida, men detta hjälpte ju inte, hon kom inte en meter längre, trots att
pengarna var dragna från mitt konto och överförda till Skånetrafiken. Det krävs
ju 24h framförhållning.

Sedan har det även hänt att barnen har signalerat för mig att deras kort börjar
bli tomma, varvid jag går in och laddar. Sedan har de inte åkt på ett tag och
när det är dags nästa gång så finns där fortfarande inga pengar. Givetvis! Då
har det ju gått för lång tid, och man har hävt hela köpet från Skånetrafiken
sida och betalat pengarna till mig, minus den där straffavgiften på 20kr! Så hur
man än gör blir det fel.

Varför ens ha ett system som kräver att man ”aktiverar” en inbetalning. Har man
betalat så har man. Då finns ju pengarna på ens konto hås Skånetrafiken och där
kan de ju ligga. Man får ju kvitto. Vad är det som måste ”aktiveras”??? Har jag
betalt av misstag (hur det nu skulle gå till) så lär jag ju bli varse om det
menar jag, när jag får bekräftelse på köpet.

Hur i helvete förväntas man göra spontaresor med buss i Helsingborg? Man måste
vara förberedd. Man kan inte en härlig vårdag tänka ”Äsch, jag lämnar bilen
hemma idag och tar bussen istället”, för då får du problem. Hur länge sedan var
det du använde det där kortet som du kanske laddademed 500 kr. Är du säker på
att pengarna finns kvar?! Var lade du kortet förresten?

Min Helsingborgsbroder Joakim Jardenberg (@jocke) skrev precis på Facebook ett
inlägg om just detta och sammanfattade frustrationen över Skånetrafikens system
på ett bra sätt:

> Skånetrafiken, kan ni vara snälla och göra något rätt, någon gång. Kanske rent
> av något så enkelt som att välja en betalväxel som inte är nere för service kl
> 7 en vardag? Så. Jävla. Kass!!!

Han lade även upp en bild som visar vad man möts av när man försöker ladda sitt
kort online. Inte bara är systemet i sig dåligt, det funkar ibland inte alls!



Så, det kan vara bra att veta om du någon gång kommer till Helsingborg eller
tänker flytta hit, att man måste vara stamkundsåkare för att få rätt på
systemet. De vill inte ha spontanåkare och definitivt inga under 18, för det är
stört omöjligt (om man nu inte har busskort via skolan såklart, men det är en
helt annan huvudvärk).

Jag förstår att för de allra flesta resenärer, som pendlar till jobbet och som
reser regelbundet så funkar det här jättebra, men för oss andra som inte reser
lika ofta, eller för barn och ungdomar, så är systemet kasst! Det finns liksom
ingen backup-plan om systemen falerar för dig. Det finns ingen utväg att kunna
betala med kort, med pengar, eller få kredit. Har du inte ditt Jojo-kort, laddat
och klart, eller stenkoll på WyWallet så är du körd i Helsingborg.

Här åks med andra ord ingen jävla buss!

Publicerat i Helsingborg, IT&Internet, Samhälle, Trafik
Etiketter buss, Helsingborg, kritik, resor, Skånetrafiken
3 kommentar
← Äldre inlägg

 * 
   
 * 
   


 * VÄLKOMMEN TILL UPPSNAPPAT!
   
   Den här bloggen handlar om små reflektioner jag ofta gör på händelser i min
   omgivning och reaktioner på nyheter jag läser om i media. Mina åsikter är
   kanske inte alltid de mest politiskt korrekta, men varför tycka som alla
   andra?
   Texterna på den här sajten är publicerade enligt CC BY-ND. Bilderna är av
   varierande ursprung, varför de INTE kan innefattas av samma CC-licens.
   

 * Sök efter:


 * SENASTE INLÄGGEN
   
   * Sex saker jag älskar med Facebook
   * Man backar in på en parkeringsplats
   * Sex saker som irriterar mig på Facebook
   * Popcorn Microskål – gör kastrullpoppade popcorn i micron!
   * En dömd våldtäktsman!


 * SENASTE KOMMENTARER
   
   * Caroline Henriksson om Kvinnors frivilliga objektifiering
   * Dr Dengrot om Tele2:s svarta får
   * Siv Hagman om Här åks ingen j@vla buss!
   * Anders om Här åks ingen j@vla buss!
   * Anders om Här åks ingen j@vla buss!


 * ETIKETTER
   
   Aftonbladet Apple barn blogg bok brott Egoina Facebook fail film flyg
   hastighet HD Helsingborg hälsa internet iPhone islam Mat media miljö
   misshandel Mona Sahlin Musik podradio Polis PR rasism reklam resor Sex skola
   sociala medier Socialdemokraterna språk Sverigedemokraterna Trafik Träning tv
   tv3 twitter upphovsrätt val2010 vikt Våld


 * INSPIRATION
   
   * Christer Sturmark
   * Joakim Jardenberg
   * Opassande
   * Sundhult


 * LÄNKLISTA
   
   * Egoinas
   * Elin-Louise Ahlberg
   * Peter Wemmerts blogg
   * Podcast Helsingborg
   * The Art of Andy


 * ARKIV
   
   Välj månad april 2015  (1) september 2014  (1) januari 2014  (1) november
   2013  (1) augusti 2013  (1) juli 2013  (1) maj 2013  (2) april 2013  (4)
   februari 2013  (2) januari 2013  (3) december 2012  (2) november 2012  (3)
   oktober 2012  (5) september 2012  (5) augusti 2012  (6) juni 2012  (2) maj
   2012  (7) april 2012  (4) mars 2012  (5) februari 2012  (1) januari 2012  (2)
   december 2011  (7) november 2011  (4) oktober 2011  (13) september 2011  (21)
   augusti 2011  (23) juli 2011  (5) juni 2011  (26) maj 2011  (28) april 2011
    (27) mars 2011  (47) februari 2011  (62) januari 2011  (53) december 2010
    (41) november 2010  (70) oktober 2010  (108) september 2010  (207)


 * KATEGORIER
   
   Välj kategori Brott och straff  (87) Facebook  (644) Foto  (10) Hälsa  (43)
   Helsingborg  (176) ilandsproblem  (75) IT&Internet  (154) Kultur  (64)
   Lättsamt  (117) Mat  (31) Media  (146) Miljö  (44) Mode  (16) Musik  (24)
   Okategoriserade  (4) Om bloggen  (7) Personligt  (1) Politik  (138) Reklam
   och PR  (54) Relationer  (38) Religion  (29) Samhälle  (295) Sex  (50)
   Språk  (24) Teknik  (47) Trafik  (37) Twitter  (132)


 * META
   
   * Logga in
   * Inlägg via RSS
   * Kommentarer via RSS
   * WordPress.org


 * SUGEN PÅ ATT GE UT EN BOK?
   
   Jag kan nu erbjuda mina läsare att till ett subventionerat pris köpa årets
   viktigaste bok "Lyckas Med Bokutgivning". Den är perfekt som present till dig
   själv eller någon annan som är intresserad av att ge ut en egen bok. NU
   ENDAST 250 kr. Mejla mig vid intresse!


 * ETT STORT TACK
   
   till alla som gör den här bloggen möjlig. Det är t.ex. de två gästbloggare
   som regelbundet bidrar med kloka inlägg; Christian Dahlqvist och Frida
   Möller. Det är Andreas Krohn som reder ut en del tekniska abrovinker ibland.
   Och givetvis min fru som står ut...!


 * VECKANS TIPS:
   
   Handla dina köksgrejer på Ninas Matbod och få 10 kr rabatt på en smart
   tvådelad tratt, genom att ange "uppsnappat" i kassan. Roliga och smarta
   köksprylar rakt hem i din brevlåda!


 * VECKANS TIPS 2
   
   Om du är sugen på något nytt och fräscht rent musikaliskt kan jag starkt
   rekommendera DePhaser som rent av är det bästa som hänt svensk musikindustri
   på väldigt länge.