annabrodowinzaina.wordpress.com
Open in
urlscan Pro
192.0.78.12
Public Scan
URL:
https://annabrodowinzaina.wordpress.com/
Submission: On November 23 via api from US — Scanned from US
Submission: On November 23 via api from US — Scanned from US
Form analysis 5 forms found in the DOM
GET https://annabrodowinzaina.wordpress.com/
<form role="search" method="get" id="searchform" class="searchform" action="https://annabrodowinzaina.wordpress.com/">
<div>
<label class="screen-reader-text" for="s">Sök efter:</label>
<input type="text" value="" name="s" id="s">
<input type="submit" id="searchsubmit" value="Sök">
</div>
</form>POST https://subscribe.wordpress.com
<form action="https://subscribe.wordpress.com" method="post" accept-charset="utf-8" data-blog="9029029" data-post_access_level="everybody" id="subscribe-blog">
<p>Enter your email address to subscribe to this blog and receive notifications of new posts by email.</p>
<p id="subscribe-email">
<label id="subscribe-field-label" for="subscribe-field" class="screen-reader-text"> E-postadress: </label>
<input type="email" name="email" style="width: 95%; padding: 1px 10px" placeholder="E-postadress" value="" id="subscribe-field" required="">
</p>
<p id="subscribe-submit">
<input type="hidden" name="action" value="subscribe">
<input type="hidden" name="blog_id" value="9029029">
<input type="hidden" name="source" value="https://annabrodowinzaina.wordpress.com/">
<input type="hidden" name="sub-type" value="widget">
<input type="hidden" name="redirect_fragment" value="subscribe-blog">
<input type="hidden" id="_wpnonce" name="_wpnonce" value="2182184e02"> <button type="submit" class="wp-block-button__link"> Sign me up! </button>
</p>
</form>POST https://subscribe.wordpress.com
<form method="post" action="https://subscribe.wordpress.com" accept-charset="utf-8" style="display: none;">
<div class="actnbr-follow-count">Gör som 46 andra, prenumerera du med.</div>
<div>
<input type="email" name="email" placeholder="Ange din e-postadress" class="actnbr-email-field" aria-label="Ange din e-postadress">
</div>
<input type="hidden" name="action" value="subscribe">
<input type="hidden" name="blog_id" value="9029029">
<input type="hidden" name="source" value="https://annabrodowinzaina.wordpress.com/">
<input type="hidden" name="sub-type" value="actionbar-follow">
<input type="hidden" id="_wpnonce" name="_wpnonce" value="2182184e02">
<div class="actnbr-button-wrap">
<button type="submit" value="Registrera mig"> Registrera mig </button>
</div>
</form><form id="jp-carousel-comment-form">
<label for="jp-carousel-comment-form-comment-field" class="screen-reader-text">Skriv en kommentar …</label>
<textarea name="comment" class="jp-carousel-comment-form-field jp-carousel-comment-form-textarea" id="jp-carousel-comment-form-comment-field" placeholder="Skriv en kommentar …"></textarea>
<div id="jp-carousel-comment-form-submit-and-info-wrapper">
<div id="jp-carousel-comment-form-commenting-as">
<fieldset>
<label for="jp-carousel-comment-form-email-field">E-post (Obligatorisk)</label>
<input type="text" name="email" class="jp-carousel-comment-form-field jp-carousel-comment-form-text-field" id="jp-carousel-comment-form-email-field">
</fieldset>
<fieldset>
<label for="jp-carousel-comment-form-author-field">Namn (Obligatorisk)</label>
<input type="text" name="author" class="jp-carousel-comment-form-field jp-carousel-comment-form-text-field" id="jp-carousel-comment-form-author-field">
</fieldset>
<fieldset>
<label for="jp-carousel-comment-form-url-field">Webbplats</label>
<input type="text" name="url" class="jp-carousel-comment-form-field jp-carousel-comment-form-text-field" id="jp-carousel-comment-form-url-field">
</fieldset>
</div>
<input type="submit" name="submit" class="jp-carousel-comment-form-button" id="jp-carousel-comment-form-button-submit" value="Skicka kommentar">
</div>
</form>POST
<form method="post">
<input type="submit" value="Stäng och acceptera" class="accept"> Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning. <br> Om du vill veta mer, inklusive hur du
kontrollerar cookies, se: <a href="https://automattic.com/cookies/" rel="nofollow">
Cookie-policy </a>
</form>Text Content
BRODOWS BLANDNING
av tankespån och kommentarer
Hoppa till innehåll
* Hem
* Bloggetik
* Om bloggen och mig
* CV
* Publikationer
* Kontakt
* Sardinien
* Nyheter
← Äldre inlägg
EN DRÖM
Publicerat den 30 juni 2019 av Anna Brodow Inzaina
Jag hade en tydlig dröm vars minnesbilder framträdde först en lång stund efter
att jag vaknat, medan jag åt frukost. Drömmen handlade om att bli stöttad och
uppburen av ett kollektiv med ett starkt moraliskt övertag.
Jag var på en fest. Det var mycket människor och jag hade slagit mig ned på en
divan tillsammans med ett par andra yngre kvinnor. B, en känd gallerist,
försökte lägga sig hos oss. Han var rätt berusad och utsatte mig för ”ovälkommen
intimitet” som Svenska Akademien skulle ha uttryckt det. Jag förstorade detta
till att han hade påstått vilja ligga med mig. I drömmen framstod detta som en
stor oförrätt och jag fick genast omgivningens stöd. En yngre kvinna tog saken i
egna händer och publicerade sin version av händelsen, där mannens brott mot all
sedlighet och moral beskrevs som ännu grövre. Det blev en nyhet som spreds
snabbt. En mobb gentemot gallerist B mobiliserades. Helt plötsligt upplevde jag
ett obehag av att min överdrivna version av vad som egentligen hade hänt hade
satt igång en manifestation gentemot gallerist B. Jag blev medveten om min egen
skuld och samvetet gnagde.
Drömmen tog en annan vändning. Jag var på väg hem från festen. Plötsligt var jag
ensam i en buss. Jag åkte för långt och bussen åkte till ett bussgarage. Jag
hade ingen aning om var jag var och var tvungen att chansa på riktningen. En
somalier gick strax framför mig på samma gata, annars var det folktomt. Jag var
rädd för att han skulle uppmärksamma mig och bli påhängsen men han tog inte
minsta notis. Istället försvann han ner i en tunnelbanenedgång.
Det är inte ofta jag drömmer så starkt att minnesbilder från natten tränger upp
till ytan och blandar sig med morgontidningens nyheter och frukostfilen. Men det
kan ha att göra med att jag just då läste den självbiografiska berättelsen K av
Katarina Frostenson. Jag tror min dröm ville så ett frö av tvivel. En knackning
från det undermedvetna, hej, vänta nu, spring inte med. Stanna upp och betänk
möjligheten av andra perspektiv.
Den här bloggen var aktiv under ett antal år, sedan dog den ut. Jag har ett par
gånger försökt skaka liv i den men det har inte funkat för det har inte funnits
något incitament. En blogg kommer ur nödvändighet, av att det finns något att
säga. Om det inte finns är det bara konstgjord andning.
Ibland har jag ändå saknat ett ställe där jag skriver notiser om böcker jag
läser. Jag vill inte skriva bokrecensioner och jag vill inte pliktskyldigt
skriva något om varje bok jag läser. Därför blir inte detta starten på en
litteraturblogg. Men om en bok som jag har läst väcker tankar eller reaktioner,
som den här drömmen, vill jag dela med mig av det. Det kanske blir fler.
DELA DETTA:
*
* E-post
*
* Mer
*
* Skriv ut
*
Gilla Laddar in …
Publicerat i Brodows blandning | Lämna en kommentar
PÅ JAKT I ARKIVEN
Publicerat den 01 maj 2018 av Anna Brodow Inzaina
– Har helgen varit bra?
– Jo, det har den varit.
– Har du gjort något särskilt?
– Jag har ägnat mig åt släktforskning.
Jag anar ju hur torr och tråkig jag kommer att låta i morgon när jag kommer
tillbaka till jobbet, men det är faktiskt jättespännande. Det går inte att sluta
leta vidare i källorna. Än så länge har jag bara börjat bygga trädet med anfäder
och anmödrar, deras syskon, giften och barn. Det går ganska snabbt att komma
flera generationer bakåt i tiden med lite hjälp av andra släktforskares arbeten.
Men snart ska jag börja välja ut grenar av familjen och titta närmare på dem.
En sak jag vill veta är vem den där indelte soldaten i Skaraborgs regemente var
som föll i fångenskap i Perevolotjna i Ukraina. En muntlig berättelse i
familjen, med stöd av någons släktforskning, säger att det har funnits en sådan,
och det är anledningen till att vi idag heter Brodow.
Andra saker jag funderar över på sistone är att lämna Facebook. Facebook och
Google har fått för stor makt över våra liv. Det skulle vara intressant att se
hur jag skulle fylla tomrummet och vad ensamheten utanför den digitala
gemenskapen skulle göra med mig. Skulle jag bli mer social – på riktigt?
När jag bloggade regelbundet och hade en bloggemenskap med andra bloggare var
det ungefär som att ha brevvänner. Så skulle jag vilja ha det igen, men i
kombination med ett socialt liv – på riktigt. Ni minns umgänget vi hade förr som
fanns i egen rätt, utan att det visades upp på Instagram. Man skulle kunna kalla
det privatliv. Är det någon som har det längre?
DELA DETTA:
*
* E-post
*
* Mer
*
* Skriv ut
*
Gilla Laddar in …
Publicerat i Brodows blandning | 1 kommentar
DET FRIA ORDET AV JOHANNES KLENELL
Publicerat den 25 september 2017 av Anna Brodow Inzaina
Jag läste ett par avsnitt på måfå i Johannes Klenells Det fria ordet innan jag
greppade det exemplar som stod på nyhetshyllan i Stadsbiblioteket och gick till
lånedisken.
Det var nog den humoristiska och satiriska udden riktad mot vänsterdebattörer
eller kulturvänstern i stort som fångade mitt intresse. Johannes Klenell som
till vardags är förläggare på satirtidskriften Galago är själv en representant
för den kår han häcklar.
Det fria ordet är en satir i redaktionsmiljö och platsen är mediehuset Det fria
ordet som består av en förening, en medlemstidning, ett bokförlag och
satirtidskriften Guano där huvudpersonen Jonas Thunander blir redaktör. Det är
inte svårt att förstå att det är Ordfront förlag och tidskriften Galago som är
förebilden.
Det författaren beskriver är mediehuset Det fria ordets ofrånkomliga väg mot
konkursens rand. Utifrån en ideologiskt oklar kurs mot vad man hoppas ska ge
vind i seglen, styr den nya ledningen det tidigare så stolta socialistiska
flaggskeppet på grund. Fast egentligen är det Det fria ordet bara en symbol för
vänsterrörelsens desorientering de senaste decennierna, lockad av kapitalismens
och individualismens sirensång. Här är författaren mer än tydlig i sin kritik.
Det slackern Jonas Thunander visar sig vara riktigt bra på, förutom att göra sig
osynlig och inte göra ett vettigt handtag på jobbet, är att följa med strömmen
och skickligt rida på vågorna i den nya medieoffentlighet som sedan mitten av
2000-talet har uppstått på Facebook och Twitter. Med sin närmast psykopatiskt
slätstrukna personlighet har han en intuitiv förmåga att förutse omgivningens
reaktioner och kan manipulera dem i den riktning han önskar. Han är också
den enda på redaktionen som lyckas konvertera uppmärksamhet i betalande
prenumerationer och gör därmed succé. De andra som trots allt drivs av någon
form av idealism med en tro på att förändring är möjlig dukar under en efter en.
Och det är här som Johannes Klenells roman är som skarpast i sin analys. När han
lämnar de lite putslustiga stereotyperna av 68-maoister, proggare, vänstermän
och Gudrun Sjödén-tält och istället reflekterar över den medieoffentlighet som
han själv positionerar sig i.
Allt fler opinionsbildare uttrycker idag är en önskan om att lämna sina konton i
sociala medier till förmån för ett läsande, skrivande och tänkande utanför
Twittermobben och kommentarsfälten. Möjligen har det gått en trend i att beklaga
sig över det allt mer polariserade debattklimatet. Möjligen gråter de som
beklagar sig krokodiltårar, väl medvetna om egna tjuvnyp och härskartekniker de
använt mot andra.
Jag välkomnar ändå den vändning jag ser och önskar att debatten hellre äger
rum i långsammare medier som tidningar och tidskrifter där det finns en redaktör
som tar ansvar för sina skribenter. Men också att bloggar får en renässans, de
kräver en stunds reflektion och samlande av tankar för att bli läsvärda. Själv
lyssnar jag gärna på poddar om de inte är för flamsiga.
DELA DETTA:
*
* E-post
*
* Mer
*
* Skriv ut
*
Gilla Laddar in …
Publicerat i Brodows blandning, Litteratur | Märkt Sociala medier, svensk
skönlitteratur | Lämna en kommentar
FRÅN SPECIALIST TILL GENERALIST
Publicerat den 12 augusti 2017 av Anna Brodow Inzaina
Min yrkesmässiga karriär har på sistone tagit en oväntad vändning då jag har
gjort tv-debut som en av konstexperterna i Kulturfrågan Kontrapunkt. För den
breda allmänheten är jag förstås en expert och framstår som oerhört kunnig, men
det känns samtidigt lite genant efter som jag i egna ögon har jag svårt att se
vad det är jag skulle vara expert på. Jag kan lite om mycket, brukar jag säga.
Min utveckling de senaste åren efter disputationen har gått åt rakt motsatt håll
än förväntat. Istället för att specialisera mig har jag breddat mig mer och
mer. Jag växlar också mellan olika yrkesroller. Just nu är jag i musei-,
förlags- och kommunikatörsbranschen men jag nosar lite på andra branscher också.
Konst ser jag bara för nöjes skull numera. Så fort det börjar kännas som en
plikt att gå och se en utställning låter jag bli. Ett problem med konsten
idag är ju att den har blivit ett yrke för så många konstprofessionella. Jag är
själv en del av det. Det är kanske romantiskt att längta efter amatörskapet och
den förlorade oskulden efter att ha varit i konstbranschen i 30 år. Men ändå
måste jag försöka ta mig tillbaka dit, eftersom det är där i okunskapen, i allt
det jag inte vet någonting om som mitt intresse börjar.
Så till något helt annat. I slutet av maj annonserade jag på Facebook att jag
skulle logga ut och ägna mig åt att läsa böcker istället. Hur många böcker har
det blivit? Ingen! Istället blev det en webbshop, Eco-Logico shop. Pasquale och
jag drev en webbshop under 2008-2009, men så flyttade vi till Italien och vi
hade varken råd eller tid att driva den vidare. Det var mer praktiskt att arbeta
med vårt andra projekt Sardiniafocus.
Tidigare sålde vi bara Verdesativa men nu har vi tagit in La saponaria i
sortimentet också. Det är riktigt bra produkter, kan jag lova! Och Sardiniafocus
som hela tiden har funnits på nätet är fixad och städad. I helgen städade jag
bort 6000 skräpkommentarer och gjorde lite uppdateringar. Ska bara försöka få
tag i ett bra responsivt tema bara så att det går att titta på den i mobilen.
Nu har vi en plattform som bara väntar på att fyllas med nytt innehåll. Pasquale
ska resa till Italien och Sardinien och träffa eventuella samarbetspartners, han
kommer också att gå på Sana i Bologna, en stor mässa för allt som är ekologiskt
i Italien. Så drömmen om Italien har börjat igen och ett liv lite annorlunda än
det jag lever här.
DELA DETTA:
*
* E-post
*
* Mer
*
* Skriv ut
*
Gilla Laddar in …
Publicerat i Brodows blandning | 2 kommentarer
FORSKARVÄRLDEN SKICKLIGT TECKNAD I NY ROMAN
Publicerat den 25 maj 2017 av Anna Brodow Inzaina
Nyss slog jag ihop Martin Engbergs En enastående karriär (Norsteds, 2017).
Romanen är en av flera på senare år som utspelar sig i den akademiska miljön
och handlar om universitetsanställda och doktorander. Therese Bohmans Aftonland
är en av dem med en kvinnlig konstprofessor som huvudperson.
En enastående karriär anlägger redan på omslaget en ironisk ton. Det är en roman
om intellektuell fåfänga och misslyckande, om självöverskattning och bristande
självförtroende, och inte minst om universitetsinstitutionen som spelplan för
manlig maktöverföring, ”dubbning”, mellan professorer, forskare och deras
utvalda adepter.
Handlingen utgörs till viss del av relationen mellan en ung manlig doktorand
och hans båda handledare, men i huvudsak är det iakttagelserna av det sociala
spelet på institutionen som är romanens ärende. De inblandade tillmäter varandra
symboliskt värde efter social status. Ängsligheten maskeras med teoritunga
analyser och fåfänga ambitioner speglas i pretentiösa avhandlingstitlar.
Den emotionellt frånvarande manliga professorn är romanen igenom objektet för
trånsjuk uppvaktning, medan den mer tillgängliga kvinnliga bihandledaren
beskrivs utifrån sina kroppsliga attribut och reaktioner. Hennes mjuka höfter
och bröst och flammorna som slår upp på hennes hals vid upphetsning antyder en
erotisk relation med doktoranden.
Precis som i Therese Bohmans Aftonland finns här en opassande, ja närmast
otillåten, erotisk relation mellan handledare och doktorand som det inte görs
någon särskild sak av. I båda romanerna finns också ett hämndmotiv och försök
till upprättelse. Men där den kvinnliga professorn i Aftonland känner sig lurad
av sin doktorand, är det den unge doktoranden i En enastående karriär som tar
hämnd på den person som han anser bär skulden för det egna misslyckandet.
Jag funderar lite kring vad det är med den akademiska miljön som lockar flera
yngre författare just nu. Universitetet har genomgått en förändring de senaste
10-15 åren som följer den globaliserade trenden i samhället. Mer byråkrati och
administrativ belastning för undervisande personal när allt mäts och
utvärderas, samtidigt är utsattheten och konkurrensen om medel och tjänster
större än någonsin. Det är inte människors bästa egenskaper som kommer fram när
de tävlar mot varandra i individuell konkurrens. Skräcken för misslyckandet
ligger latent i varje framgång och missunnsamheten är aldrig långt borta. Vem
ska slås ut och vem lyfts fram? Universitetet sägs styras av meritokrati men är
i själva verket en miljö som gjord för spekulationer om komplotter och
hämndmotiv.
Den som tidigare såg universitetet som en andlig trädgård för personlig växt och
bildning upptäcker nu att hon befinner sig i en utbildningsfabrik, eller
myndighet som vissa föredrar att kalla den. Det är en dyster bild av
universitetet som jag ser skymta fram i de romaner jag har läst. Många har inget
annat val än att fortsätta sträva för att nå en önskvärd position. Andra, som
Karolina Andersson i Bohmans Aftonland, kostar på sig att åtminstone se bakåt
och reflektera över om det var värt det.
DELA DETTA:
*
* E-post
*
* Mer
*
* Skriv ut
*
Gilla Laddar in …
Publicerat i Brodows blandning, Litteratur | Lämna en kommentar
OM FATTIGDOM OCH ENSAMHET I TVÅ NYA ROMANER
Publicerat den 13 november 2016 av Anna Brodow Inzaina
Av årets nominerade författare till Augustpriset har jag hittills hunnit läsa
två: Therese Bohmans Aftonland (Norstedts) och Charlotta von Zweigberks
Fattigfällan (Ordfront).Den ena är en fiktiv berättelse och den andra vilar på
verkliga händelser.
Huvudpersonen Beata är ett fingerat namn för en person i Charlotta von
Zweigberks bekantskapskrets. Hon har utbildning, en framgångsrik karriär och har
jobbat 25 år inom sitt yrke som egenföretagare eller fri uppdragstagare med
f-skattsedel. Men en dag blir hon sjuk. Länge förnekar hon kroppens signaler och
det går så långt att hon hamnar på sjukhus. För att tillfriskna är det viktigt
att hon inte utsätter sig själv för stress, men den prekära ekonomiska situation
som snabbt uppstår förvärrar bara hennes hälsa.
Likt de flesta inom kultur- och mediabranschen upplever hon f-skattsedeln som
något mer än en teknikalitet för att betala skatt; att säga upp den är som att
säga upp sitt konstnärskap. Hon vägrar därför in i det längsta att rätta sig
efter socialförvaltningens regelverk som säger att f-skattsedeln först måste
sägas upp innan försörjningsstöd kan beviljas. Under tiden drar hon på sig både
skatteskulder och privata lån som går till indrivning.
Många som har läst boken säger att det är en ögonöppnare, att de inte visste att
det var så illa att vara fattig i Sverige. Vi tror att det finns ett skyddsnät
och att ingen behöver svälta, men sanningen är att det finns massor av Beator
och manliga motsvarigheter till henne runtomkring oss som drabbats av fattigdom
efter långvarig sjukdom, skilsmässa eller arbetslöshet. Fattigdom kan drabba vem
som helst.
Boken är ett debattinlägg och en uppmaning till politiker: ”se verkligheten, gör
något!” Men Beatas berättelse visar också på sårbarheten i ett samhälle där inte
bara fattiga lever ur hand i mun utan även relativt välbeställda. Få har
besparingar på banken. Desto fler har stora lån. Jag förväntar mig de närmaste
åren en våg av romaner som skildrar borgerlighetens sprickor i fasaden och
avgrundsdjupa skräck för att hamna i obestånd.
I Therese Bohmans Aftonland är det istället ensamheten efter en skilsmässa som
står i centrum. Det finns ett gemensamt drag i de båda böckerna och det är ett
lite klaustrofobiskt perspektiv. Ältandet av problem är mer framträdande hos
Beata än hos huvudpersonen i Bohmans roman. Karolina Andersson är ensam på ett
förstrött sätt och dövar sitt begär med bildgooglande, tillfälliga sexuella
kontakter och alkohol.
Men trots den fina titeln på namnskylten utanför hennes tjänsterum: ”Karolina
Andersson, professor i konstvetenskap” tvivlar hon på sig själv och sitt val av
karriär. Var det värt det?
> Det kändes som att hennes hjärna bestod av två olika kammare: Den ena ältade
> att hon var misslyckad. Varför hade hon alls kommit på tanken att göra
> akademisk karriär? Varför hade hon inte nöjt sig med mindre? Stannat i
> Östergötland, utbildat sig till något helt vanligt, lärare, eller socionom,
> något som kunde gett henne fast jobb och trygghet och tillräcklig lön för att
> bo ganska bra, i en stad där det fortfarande var billigt att bo ganska bra,
> och där hon kunde ha träffat en vanlig och snäll man under studietiden, som
> hon kunde flyttat ihop med, och sedan gift sig med, och sedan fått två barn
> med, och åkt på semester med, kanske två gånger om året, som man gjorde i den
> trevliga medelklassen, och så småningom skaffat sommarhus, kanske i norra
> Småland, där torpen fortfarande var billiga, och det vore nära till hennes
> föräldrar, och helg skulle ha inneburit att man inte jobbade utan var med
> familjen, och framför allt skulle helg ha inneburit att man inte var ensam.
Dessa slags inre monologer mal i Karolina Anderssons huvud. Det är med en skarp
blick som Bohman skildrar statusjakten i snäva sociala kretsar i Stockholms
finare delar, samtidigt som skymningen sänker sin slöja över staden och
ensamheten och ängslan hos människorna nog aldrig har varit större.
DELA DETTA:
*
* E-post
*
* Mer
*
* Skriv ut
*
Gilla Laddar in …
Publicerat i Brodows blandning | Märkt ensamhet, fattigdom, klass, stockholm | 1
kommentar
VAR DET INTE NATUREN SOM TIDIGARE BESTÄMDE ÅRSCYKELN?
Publicerat den 06 november 2016 av Anna Brodow Inzaina
Hösten har gått så snabbt! Först dröjde sommaren sig kvar som en gäst som inte
vill lämna festen fastän värden har börjat duka av borden. Sedan lyste träden
gula och röda mot en klarblå himmel en skälvande minut. Nu lägger sig ett tunt
snötäcke över frusna löv. Det är som om naturen stressar för att anpassa sig
till förväntningar på att det ska vara vinter, kanske är det julhandeln som
numera börjar i november som pockar på.
Tänk om till och med naturen stressar för att möta omgivningens krav. Var det
inte naturen som tidigare bestämde årscykeln och vi människor rättade oss efter
den?
Jag läste en krönika i DN av Kristofer Ahlström: Så blev telefonskräcken en ny
folksjukdom. Han har uppmärksammat att många i hans omgivning likt honom själv
hellre skickar sms än talar i telefon. Länge trodde han att han var ensam om
denna ovilja mot telefonsamtal men med stöd av statistik konstaterar han att vi
svenskar ringer allt mer sällan. Att skicka sms blir däremot vanligare.
För mig är det precis tvärtom. Jag avskyr sms. Det är nämligen så att jag för
privat bruk nöjer mig med en enkel prat-telefon köpt för några hundra kronor på
ett elektronikvaruhus. Den laddar jag en gång i veckan – räcker gott och väl –
och jag ringer korta samtal och tar emot sms om någon vill meddela mig något.
Svarar gör jag helst inte mer än ok, ja eller nej.
Trots att jag har valt detta enkla liv känner jag mig som hösten som skyndar på
för att bli vinter. Jag tappar kontrollen över hur folk uppfattar mig när jag
inte kan eller vill svara upp mot de förväntningar som människor som hellre
messar än talar i telefon riktar mot mig.
Vid elvatiden en söndag förmiddag försökte jag ringa en granne men möttes av en
telefonsvarare. Några sekunder senare kom ett sms: ”Hej, vi ses väl kl 14 eller
vill du tidigare?”. Jag ringde igen för jag ville förklara varför jag behövde
ställa in vårt planerade möte. Vi skulle sitta och jobba med en sak tillsammans
men jag kände mig inte förberedd. Telefonsvararen gick på igen men jag fick
strax ett nytt sms: ”Snälla skicka sms. Sitter i möte.” Jag blev inte helt
övertygad om att hon satt i möte på en söndag förmiddag men gjorde ändå som jag
blivit tillsagd och messade från min jobbtelefon som är en smartphone och därmed
lite behändigare att knappa in bokstäver på. Förklarade hövligt anledningen till
att jag ville skjuta på vårt möte.
Strax därpå får jag ett nytt sms på min prat-telefon: ”Visst skulle vi ses vid
14-tiden?”. Jag gav suckande upp förhoppningen om att hon skulle svara på min
jobbtelefon och knappade mödosamt ner förklaringen igen till varför jag ville
ställa in vårt möte – nu på prat-telefonen och betydligt mer korthugget, rakt på
sak och utan hälsningsfraser. Det hela utvecklade sig till att hon blev sur och
sårat messade tillbaka att jag borde ha berättat det här innan, då hon hade
bokat hela dagen för vårt projekt. Jag försökte ringa för att om möjligt
reparera skadan men möttes återigen av en telefonsvarare.
En annan fråga är: när slutade vi egentligen att helga vilodagen och bjuda över
grannen på en fika helt opretentiöst?
DELA DETTA:
*
* E-post
*
* Mer
*
* Skriv ut
*
Gilla Laddar in …
Publicerat i Brodows blandning | Lämna en kommentar
LITE GRANN OM SJÄLVSTÄNDIGHET OCH GEMENSKAP OCH KANSKE EN ÅTERUPPTAGEN BLOGG
Publicerat den 19 juni 2016 av Anna Brodow Inzaina
Jag har börjat längta tillbaka till min blogg igen och gemenskapen med andra
skrivande och läsande människor. Aldrig att jag hade kunnat föreställa mig att
heltidsarbete och inrättande i en organisation på en arbetsplats så kunde
absorbera mig! Men det gör det.
Samtidigt vet jag att det är bra för mig att vara en del av en arbetsplats och
ingå i en organisation; att mitt självvalda utanförskap är en strategi för att
behålla mitt oberoende och integritet. Att den strategin är god men lika gärna
kan slå över i ensamhet och social fobi.
Nyhetsflödet passerar mest utan att jag engagerar mig i frågor. Nu är det
Brexit, och jag tänker väl som så att om Storbritannien vill begära utträde ska
de väl kunna göra det utan att det blir en stor sak av det hela. Det är något
fel med ett samarbete som en part inte kan lämna utan att det ställer till en
massa elände för andra. Bra med samarbete eller olika former av avtal, men jag
gillar inte tvingande konstellationer där länderna succesivt förlorar sitt
självbestämmande för att de en gång har sökt gemenskap och handelsutbyte med
varandra.
Det vore bra om Storbritannien visade att det gick att lämna EU-samarbetet utan
att jorden går under för det, som ett slags test på att gemenskapen är hållbar.
Men jag är heller inte tillräckligt insatt för att argumentera för det hela, min
inställning bygger mest på känsla och kanske en dos sunt förnuft.
*
I sommar kommer jag att läsa en massa kulturtidskrifter. Jag ingår nämligen i
den jury som beslutar om vilken tidskrift som ska få årets kulturtidskriftspris.
Priset utdelas på bokmässan i Göteborg som jag också hoppas kunna besöka i år.
Förutom det hoppas jag på att få ro att läsa skönlitteratur. Jag längtar efter
att absorberas av läsning istället för jobb, att helt gå upp i läsning av en bok
eller i skrivandet av en text.
Jojo Moyes feel good-roman Etthundra mil som jag nyss avslutat kan jag
rekommendera som skön sommarläsning. Finns som e-bok på Stadsbiblioteket.
Haltande intrig och ett snabbt hopkommet slut, men vinner på levande karaktärer
och skarpa iakttagelser. Jag har inte läst något av henne tidigare och kommer
kanske heller inte att läsa Livet efter dig som tydligen är den hon är mest känd
för. Men läser gärna fler samtidsskildringar av engelsk arbetarklass.
Det får räcka för den här gången, om bloggandet ska kunna återupptas får jag
inte ha för höga ambitioner.
DELA DETTA:
*
* E-post
*
* Mer
*
* Skriv ut
*
Gilla Laddar in …
Publicerat i Brodows blandning | 3 kommentarer
GOTT NYTT 2016!
Publicerat den 30 december 2015 av Anna Brodow Inzaina
Tidningarna är i dessa dagar fulla av årskrönikor som summerar årets händelser.
Det har i många avseenden varit ett förfärligt år och det är glest mellan
ljusglimtarna, men jag är ändå optimistisk och tror på en bättre framtid. Det
kommer att krävas stora och snabba insatser och vi får vara beredda till
uppoffringar, men jag säger som Angela Merkel: Vi klarar det!
Vad är det vi inte skulle klara? En höjning av medeltemperaturen med mer än två
grader blir tufft. Det kommer ställa världen inför större naturkatastrofer och
kriser än tidigare skådat och leda till folkförflyttningar, där de vi har sett i
år är en västanfläkt i jämförelse.
Flyktingkrisen i Sverige 2015 är som ni förstår inte det största orosmolnet på
min himmel. De människor som tar sig hit är i regel starkt motiverade att börja
ett nytt liv och bidra till det nya landet. De är inte sällan högutbildade eller
har andra slags resurser som företagaranda och hantverkskunskaper. Om vi ser
dessa människor som en tillgång kan de hjälpa till att bygga upp det här landet.
Men om vi i vanlig ordning genom politisk valhänthet, brist på handlingskraft
och skyddande av trygghetssystem som gynnar de som redan har, låser in dem i
bubblor av utanförskap och passiv väntan – då är flyktingmottagningen förstås en
samhällsbelastning och en tickande bomb.
Nu var det inte tänkt att denna nyårskrönika skulle handla om politik, men det
är samtidigt så att 2015 har varit ett år i politikens tecken. Jag har försökt
följa debatten och prenumererade ett tag på två morgontidningar, tre tidskrifter
och ett veckomagasin. Det blev för mycket. Tillsammans med alla artiklar jag
läste som folk delade i sociala medier har jag sammantaget ägnat alldeles för
mycket tid åt att följa den politiska utvecklingen. Eftersom jag ändå inte kan
göra så mycket åt den är det onödigt att jag lägger mina mentala och andliga
resurser på det.
Ett knep för att ta kontroll över sin situation och låta den egna viljan styra
riktningen i livet är att mäta. Mäta t ex hur mycket tid man lägger ned på det
ena eller det andra. Rannsaka vad man tycker sig inte hinna med. Väga det ena
mot det andra. Jag har redan börjat sociala medier-banta. Max 15 minuter per dag
tänker jag hädanefter lägga på Facebook. Det inkluderar läsandet av artiklar som
folk lägger ut. Redan nu, efter att ha kört denna diet ett par dagar, känner jag
en betydande lättnad.
Slukhålet eller malströmmen 2015 var den politiska debatten som var onödigt
polariserad, affekterad och energikrävande.
*
I januari kröntes jag med en lagerkrans i Uppsala universitetsaula till
salutskott och med pompa och ståt. I denna film, 3 minuter in, tar jag emot
lagerkransen och diplomet.
Jag var på bal på Uppsala slott och hade Sigfrid Leijonhufvud till bordsherre.
Han är gift med Madeleine Leijohhufvud som satt mitt emot mig. Vi hade ett
mycket trevligt samtal om journalistik, något som vi båda har ägnat oss mycket
åt.
Under 2015, precis som jag hoppades på i min nyårskrönika 2014, gick jag från
otrygga korta anställningar och dåligt betalda frilansjobb till en
tillsvidareanställning på en arbetsplats jag trivs på. Sedan i februari i år
jobbar jag på Stadsmuseet där jag främst sysslar med att planera och utföra
kommunikationsinsatser för museets olika verksamheter.
Under 2016 kommer jag att arbeta med ett projekt i Östberga och ett i Gamla
stan, samtidigt som jag kommer att vikariera på en tjänst som marknadsansvarig
för Stockholmia – forskning och förlag. Jag anar att det blir ganska hektiskt
under 2016, men jag är väldigt glad och tacksam att jag har jobb.
Sommarens semesterveckor var första semestern på flera år utan
avhandlingsskrivande. Jag reste upp till Lappland tillsammans med min son, en
resa som jag skrev om här. Han har bott mycket utomlands de senaste åren och har
nu gett sig ut på en ny resa; först till USA där han gjorde en musikalisk
performance i Minnesota i september, följt av Nya Zeeland där han befinner sig
nu och där han jobbar på en fårfarm. Han och hans flickvän planerar att åka
vidare till Australien och Kina efter sommaren och beräknar att vara borta till
årsskiftet 2016/17.
Förra årets förhoppningar var att kunna skörda egenodlade apelsiner redan i
december 2015. Det var för optimistiskt. Det går inte att skörda det som inte
ens är sått, men jag tror att vi under 2016 åtminstone har kontrakterat någon
bonde som kan sköta jordbruket åt oss medan vi förvärvsarbetar. Istället för att
bygga hus på tomten är vi nu mer inne på att köpa ett hus eller en lägenhet i
närheten. Det är en bra marknad för det och vi slipper trassel med att ansöka om
bygglov.
Inga apelsiner i år, men väl några tomater på balkongen!
I september fyllde jag 50 och det firade jag genom att ta med min man på en resa
till Grekland. Vi bodde i närheten av Thessaloniki. Under 2016 har vi tänkt att
resa mer och göra fler saker tillsammans, som att t ex gå på opera. Det är en
konstform som i Italien inte betraktas som finkultur, en del av hovkulturen som
den gör här i Sverige, utan är en del av det vardagliga livet.
En annan sak jag planerade för 2015 som malströmmen, slukhållet saboterade var
söndagsmiddagar för vänner och bekanta. Så här skrev jag:
> Avhandlingsarbetet har också inneburit försakelser som jag tänker reparera
> under 2015. 2015 blir året då vi inför söndagsmiddagar och bjuder hem vänner
> och bekanta och människor vi vill lära känna bättre. Vi struntar i att vi bor
> trångt och i utkanten av stan, att det tar lika lång tid för våra vänner i
> Stockholm att ta sig till oss i Södertälje som det tar för mig att ta mig till
> jobbet varje dag, och att vi inte har haft råd att köpa fina möbler och
> tavlor. Vi kan bjuda på vällagade italienska rätter och sällskap, det är gott
> nog. Jag vill också lära känna människor på platsen där jag bor. Södertälje är
> en spännande kosmopolitisk stad i stark förändring. Någon form av
> volontärarbete eller politiskt engagemang skulle intressera mig.
Det känns fortfarande som ett mål att sträva efter 2016! Jag har faktiskt redan
anmält mig till Röda korsets projekt Kompis Sverige, men det är nu så stort
intresse bland svenskar att bli kompis med en nyanländ att det är flera månaders
väntetid.
Med det vill jag önska er alla ett Gott Nytt 2016!
DELA DETTA:
*
* E-post
*
* Mer
*
* Skriv ut
*
Gilla Laddar in …
Publicerat i Brodows blandning | 1 kommentar
BILDER FRÅN LAPPLAND SOMMAREN 2015
Publicerat den 05 september 2015 av Anna Brodow Inzaina
Sommarens semesterresa gick till norra Lappland. Jag och sonen, nu vuxen och
utflugen ur boet, har varit ute och vandrat. Det är något vi tycker väldigt
mycket om att göra tillsammans. Vi började i Nikkaluokta i norr och avslutade i
Kvikkjokk i söder, en sträcka på cirka 15 mil.
Mamma, den trygga fasta punkten. Sonen, ständigt på resande fot utan fast
adress. I ett par veckor fick jag vara nära honom innan han reser iväg igen,
denna gång till andra sidan jordklotet på obestämd tid.
Vi lämnade Stockholm på kvällen den 14 juli och tog nattåget mot Narvik. Redan
strax norr om Uppsala filmade jag några sekunder av det förbirusande landskapet
och la upp på Instagram och Facebook med en kort notis om färdmål, sinnestämning
och vad jag för tillfället gör. Aldrig förr har det varit så lätt att meddela
sig med omvärlden som nu och ta del av andras tankar och upplevelser – kanske är
det just därför som fjällvärlden lockar allt fler besökare. Man vill slippa
ifrån tjattrandet, sociala media som distraktion och tidstjuv och arena för
jagets uppvisning. Det har varit ovanligt många turister i Lappland i år.
Nikkaloukta fjällstation. Ragnar loggar ut.
Sjön Láddjujávri mellan Nikkaluokta och Kebnekaise.
Första natten slog vi upp tältet några kilometer från Kebnekaise fjällstation.
Jag slocknade redan vid åtta-, niotiden på kvällen, trött av ansträngningen och
att jag ännu inte var helt återställd från en kraftig förkylning jag hade haft
veckan innan, men Ragnar stannade uppe och tecknade i midnattssolens sken.
Nästa dag gick vi mot Kebnekaise där vi provianterade. Mellan Nikkaluokta och
Kebnekaise är det många vandrare som går den knappt två mil långa sträckan. En
del tar båten över Láddjujávri vilket förkortar sträckan med sju kilometer, men
vi gick hela vägen.
Mot Singi
Dagen därpå gick vi vidare mot Singi. Det var soligt och utan mygg. Så här högt
upp slipper man myggen, de finns bara i den tätare växtligheten i dalarna. Vi
lagade grönsakssoppa på våra torkade medhavda grönsaker och festade på en
grönmögelost till efterrätt. Min medhavda engelska fruktkaka som jag hade bakat,
med riktigt mycket nötter och torkad frukt i, var bra som mellanmål. På kvällen
kände vi av ben och rumpor för dagens vandring var tuff.
Vissa partier av leden går genom fjällbjörkterräng. Där är den vanligaste
blomman hönsbär. Från Singi till Kaitumjaure är det en lättvandrad sträcka.
Stigen går längs en ravin med forsande vatten, björkskog, hjortonblom. Nu såg vi
fler blommor: tätört, rosling, lappljung, kråkbär, fjällbräka och skogsstjärna.
Vi tältade vid Kaitumjaure där vi också provianterade. Det blev en gulaschsoppa
med ris och salta jordnötter.
Vissa sträckor på leden kräver rodd. STF tillhandahåller roddbåtar som går i
skytteltrafik mellan stränderna. Nedan några bilder som visar hur föränderligt
landskapet är beroende på väderlek. När molnen drar in kan det bli väldigt
dramatiskt. På bilden nedan ser vi ett rengärde.
Vi gjorde sällskap med en familj från Stockholm ett dygn och gick upp till
klippan Skeife som är 700 meter hög med utsikt över Sarek och Rapadalen. Vi
tältade ett stycke därifrån vid en liten sjö på hög höjd. Där var det ganska
mycket mygg.
Ragnar tecknar medan vi andra kör med digitalkamera.
Vi ror en sträcka till.
Skierfe från håll. Det är helt osannolika färger när solen kommer fram.
DELA DETTA:
*
* E-post
*
* Mer
*
* Skriv ut
*
Gilla Laddar in …
Publicerat i Brodows blandning | 10 kommentarer
← Äldre inlägg
Äldre inlägg
* SÖK
Sök efter:
* ARKIV
Arkiv Välj månad juni 2019 maj 2018 september 2017 augusti 2017 maj 2017
november 2016 juni 2016 december 2015 september 2015 maj 2015 april 2015 mars
2015 december 2014 november 2014 oktober 2014 september 2014 augusti 2014
juli 2014 juni 2014 maj 2014 april 2014 mars 2014 februari 2014 januari 2014
december 2013 november 2013 oktober 2013 september 2013 augusti 2013 juli
2013 juni 2013 maj 2013 april 2013 mars 2013 februari 2013 januari 2013
december 2012 november 2012 oktober 2012 september 2012 augusti 2012 juli
2012 juni 2012 maj 2012 april 2012 mars 2012 februari 2012 januari 2012
december 2011 november 2011 oktober 2011 september 2011 augusti 2011 juli
2011 juni 2011 maj 2011 april 2011 mars 2011 februari 2011 januari 2011
december 2010 november 2010 oktober 2010 september 2010 augusti 2010 juli
2010 juni 2010 maj 2010 april 2010 mars 2010 februari 2010 januari 2010
december 2009 november 2009 oktober 2009 september 2009 augusti 2009
*
* SENASTE INLÄGG
* En dröm
* På jakt i arkiven
* Det fria ordet av Johannes Klenell
* Från specialist till generalist
* Forskarvärlden skickligt tecknad i ny roman
* MIN AVHANDLING
Klicka på bilden för beställning. Eller kontakta mig, jag har böcker i lager.
* SENASTE KOMMENTARER
ceciliawetzel om På jakt i arkivenAnna Brodow Inzaina om Från specialist
till gene…kjell om Från specialist till gene…Gabrielle Björnstran… om Om
fattigdom och ensamhet i tv…Anna Brodow Inzaina om Lite grann om
självständighet…
* SIDOR
* Bloggetik
* Nyheter
* Om bloggen och mig
* CV
* Kontakt
* Publikationer
* Sardinien
* KATEGORIER
* Brodows blandning
* Arkitektur
* Dagbok
* Film & TV
* Genus
* Italien
* Konst
* Kulturdebatt
* Kulturpolitik
* Litteratur
* Mode
* Publicerat
* Tankar för dagen
* Teori
* Fotografi
* BLOGGPRENUMERATION
Enter your email address to subscribe to this blog and receive notifications
of new posts by email.
E-postadress:
Sign me up!
Gör som 819 andra, prenumerera du med.
* kontantkort
* © Anna Brodow Inzaina 2009 - 2014.
Brodows blandning
Blogg på WordPress.com.
* Prenumerera Prenumenerad
* Brodows blandning
Gör som 46 andra, prenumerera du med.
Registrera mig
* Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
* * Brodows blandning
* Anpassa
* Prenumerera Prenumenerad
* Registrera
* Logga in
* Rapportera detta innehåll
* Visa webbplats i Inläggsvyn
* Hantera prenumerationer
* Minimera detta fält
Laddar in kommentarer …
Skriv en kommentar …
E-post (Obligatorisk) Namn (Obligatorisk) Webbplats
Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att
fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy
%d
Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång