hakanhakanvik.se
Open in
urlscan Pro
2a02:2350:5:10b:80b7:a2a8:cd10:808e
Public Scan
URL:
https://hakanhakanvik.se/
Submission: On November 16 via api from US — Scanned from CA
Submission: On November 16 via api from US — Scanned from CA
Form analysis
0 forms found in the DOMText Content
* Ut ur verkligheten * När det förflutna hinner ikapp * Spårprov i sommarhagen * Fyndet * Ön * Vandraren * Jag mins * Grå * Minnen från Verkö * Jul på Backvägen DEN 15 JANUARI 2025 UPPHÖR MIN HEMSIDA. TACK ALLA FÖLJARE. CLAES HÅKAN WICKHOLM ALIAS HÅKAN HÅKANSVIK Landskronaförfattaren Claes-Håkan Wickholm född i Karlskrona. Uppvuxen i Rödeby Blekinge län debuterade år 2020 under författarnamnet Håkan Håkansvik med sin roman Ut ur verkligheten. Sedan kom boken Ön av bara farten. Böckerna kan du nu låna på bibliotek runt om i landet. Eller beställa dem direkt från mitt förlag.BoD Bokshop Eller via Akademibokhandeln, liksom ett flertal andra E- bokhandlare. EN DRÖM SOM BLEV VERKLIGHET Läs mer UT UR VERKLIGHETEN Läs mer Några minnen från livet Jag mins inte Vandraren Julminne Spårprov i sommar Minnen från Verkö NÄR DET FÖRFLUTNA HINNER I KAPP . NÅGON HAR LÄST MANUSET. . ”Manuset innehåller en fängslande berättelse som skickligt väver samman intriger och mänskliga öden. Författaren lyckas skapa en djup och komplex värld där varje karaktärs bakgrund och motiv är noggrant utforskade, vilket ger historien en autentisk känsla. Dialogen är vass och engagerande,vilket driver berättelsen framåt. Teman som hämnd, moral och rättvisa utforskas på ett tankeväckande sätt som utmanar läsaren att reflektera över sina egna värderingar. Sammantaget är det en stark och minnesvärd deckare. Läs mer En gåta Var åker båtar för att bada? Svar: Till hamnbassängen DETTA ÄR VAD JAG GÖR NÄR JAG INTE SKRIVER. SKALL SÅ SMÅNINGOM BLI DET ETT FLYGPLAN. ANDERSSON GRENWOOD MODEL 14. KOMMER ATT LÄGGA UPP BILDER PÅ ARBETETS FORTSKRIDANDE.CENTRALVINGEN PÅ VÄG ATT PASSAS IN INNAN KROPPEN KAN GÖRAS FÄRDIG. UT UR VERKLIGHETEN Håkansvik, Håkan 195,00krBok Provläs nu BESKRIVNING Ut ur verkligheten. Ut ur verkligheten är en berättelse om en man och hans uppgörelse med verkligheten i mitten av 2000 talet. Den här berättelsens har grott i mitt huvud under en lång följd av år. Ibland har den formats under resor i landet. Där ute skulle man lätt kunna försvinna kunde jag konstatera när jag passerade igenom tätbevuxen skog. Vatten måste man ha tillgång till när en tjärn dök upp i en glänta. Dess vattenspegel kunde locka till olika fantasier och sätta (...) TILL BOD:S BOKSHOP TILL BOD:S BOKSHOP Ut ur verkligheten. Ut ur verkligheten är en berättelse om en man och hans uppgörelse med verkligheten i mitten av 2000 talet. Den här berättelsens har grott i mitt huvud under en lång följd av år. Ibland har den formats under resor i landet. Där ute skulle man lätt kunna försvinna kunde jag konstatera när jag passerade igenom tätbevuxen skog. Vatten måste man ha tillgång till när en tjärn dök upp i en glänta. Dess vattenspegel kunde locka till olika fantasier och sätta hjärnan i rörelse. Rådjuret som passerade vägen framför mig blev till mat. Det gamla torpet kunde passa till förråd om det nu inte var för att det låg allt för öppet. En gammal lada innehöll säkert saker och ting som skulle var brukbart. Kanske rester av foder som ännu inte ätits upp av traktens gnagare. Till slut blev huvudet för trångt för denna historia och pockade på att komma ut. Ord för ord formades till kapitel efter kapitel. För att till slut bli en bok. När det förflutna hinner i kapp. Josef såg sig omkring i den lilla spelbutiken som näst intill varit hans hem de senaste tio åren. Det var stängningsdags. Den sista kunden hade just lämnat butiken. Josef låste dörren efter hen. Tillbaka bakom disken så började han räkna dagskassan. Den var inte så stor nu förtiden, nu när alla använde kort för att betala med. Men fortfarande fanns det en del gamla stamkunder som envisades med att betala med reda pengar. Kontrollkvitton togs ur de olika kassorna. Allt lade han i väskan som skulle till banken. Gick en sista runda i butiken, som om han ville förvisa sig om att ingen dröjde sig kvar. Den gamla stolen knarrade när han skött in den under disken. Kontrollerade att entrédörren var ordenligt låst med alla sina lås och reglar. Släckte ljuset i butiken. Lät som vanligt fönsterbelysningen stå på. Gick genom det bakre rummet, som både var kontor och lager. Tog ned jackan från kroken och drog den på sig. Mössan, gammal och sliten, satt redan på hans huvud. Väskan som han bar lunchmaten i, innehöll nu dagskassan i sitt bankfodral. Öppnade ytterdörren ut mot servicegången i den lilla gallerian. Redan här kände han av höstvindarna. Utanför väntade mannen från vaktbolaget som skulle eskortera honom till banken. De växlade några ord. Så vände sig Josef om och låste även denna dörr. Med inte mindre än tre olika lås. Kompletterat med en bom som täckte låsen och låstes med ett stort hänglås. Vakten kontrollerade att låsningen var korrekt utförd. Nöjd med resultatet så gick de ut genom gången till det lilla torget. Efter honom i spåren följde vakten. Väl ute rös han till. Höstkvällarna tenderade till att vara fuktiga och kalla. Snålvinden som for runt på torget gjorde inte saken bättre. Han kände kylan krypa in under jackan. Dags att byta till en tjockare vinterjacka resonerade han med sig själv. På väg till banken gick de förbi pizzerian som fortfarande var öppen. Det sedvanliga busgänget var samlat utanför. För några år sedan var det två stycken som kommit in i butiken och avkrävt honom på beskyddarpengar. Vilket han naturligvis avisade med sådan kraft att dessa ryggade tillbaka ut ur affären. Men detta fick till följd att han som nu, alltid åtföljdes av en vakt när han gick till banken. Inne i pizzerian var det inte många gäster ännu. Brukade bli fler lite längre fram på kvällen. Men som sagt det visste Josef inget om, för då satt han hemma framför Tv. Tillsammans med sin hustru och sina två hemmavarande döttrar, som ännu inte hitta sina roller i det svenska samhället. Deras äldre bröder hade bildat familj och dragit till storstan för länge sedan. Han vinkade god natt till pizzabagarna. Efter bara ytterligare några steg, var han framme vid serviceboxen på banken. Han tog upp den lilla väskan med dagskassan. Drog ut lådan ur väggen och placerade väskan däri. Stängde lådan och lyssnade efter ljudet när väskan trillad ned i valvet. Öppnade lådan igen bara för att försäkra sig om att den var tom. Vakten genomförde samma kontroll varefter de skildes åt. Sedan fortsatte han promenade hemåt. Han tog vägen genom passagen vid kommunhuset. Ännu en vindstöt påminde honom om att höstjackan var ett förlegat kapitel och borde varit undanhängd för flera dagar sedan. Han sneddade över genomfartsleden in i den lilla park som fanns utanför kommunhuset. Tog sedan den kombinerade cykel och gångstigen genom skogsdungen som avgränsade bostadområdet i vilket han bodde. Från övriga delar av den lilla ort han hade bosatt sig i. Han kunde skönja ljusen från fönstren genom det avlövade grenverket. Fuktiga droppar släppte från grenarna och gjorde jackan blöt. Höstlöven prasslade under hans fötter. Han vek av och tog genvägen bort mot huset där han bodde. Han hade inte gått många steg in på stigen när han kände kniven som sjönk in genom jackan. Armen som lades runt hans hals för att hålla emot så att kniven kunde tränga igenom jackans tunna tyg.. För att sedan vrida sig när den träffade revbenen. Han kände en intensiv smärta när kniven trängde sig in mellan två av revbenen. Men inget ljud kom över hans läppar. Kniven hade träffat sitt mål. Hjärtat hade stannat. Armen som kramat hans hals släppte sitt grepp och han föll handlöst framåt. Det sista han lyckades förnimma var doften av tung våt jord. Den försvinnande tanken föll på hustrun och barnen. Såg sin hustru i brudskrud i olivlunden i södra Syrien. Sedan lämnade de sista resterna av liv hans kropp. * *